ENVÅLDSHÄRSKAREN OCH KYRKAN. 271

dag. Men Hans Maj:t förblev osynlig — ambassadörens be-
tjäning hade iakttagit, hur han tid efter annan mottog bud i
skogen, vilka underrättade honom om vad den objudne gäs-
ten tog sig för. Slutligen fick ambassadören det beskedet,
att konungen farit till Strömsholm, och att han där skulle
tillbringa natten. Då hade han ingenting annat att göra än
tacka för visad gästfrihet och ge sig av. På vägen ställde han
dock en utpost, som inberättade, att han sett konungen åter-
vända till Kungsörs slott klockan 11 på natten.

Envåldshärskaren utsträcker sin makt
även över kyrkan.

konung gjort så mycket som Karl XI. Man förstår,

s vilket krävande verksamhetsfält som här förelåg ko-
nungen, när man får höra berättas om »fogdeprästen» Petrus
Asverus. Mannen i fråga, »en fogde, som för detta en djäkne
varit hade», blev emot vederbörande konsistorii önskan vigd
till präst inom Skara stift av Växjöbiskopen, då denne befann
sig i Skara för att övervara sin ämbetsbroders likbegängelse.
Snart började det gå underliga rykten om fogdeprästens
verksamhet där nere i Skara, och när de kommo till konung-
ens öron, kallade han Asverus upp till Stockholm att förhö-
ras av ett särskilt förordnat konsistorium. Enligt vad ko-
nungen meddelar i ett brev till rikets samtliga konsistorier
av den 15 juni 1685, befanns denne själasörjare vara »uti sin
kristendom så okunnig, att han på svenska intet haver kunnat
svara på åtskilliga barnefrågor, ej heller förstått våra tros-
artiklaro, ja han tillstod slutligen, att han aldrig läst bibeln.
Naturligtvis blev fogdeprästen dömd förlustig sitt nya
ämbete. Men domprosten i Skara anförde som försvar för att
mannen blivit prästvigd, att »denne Asverus vore så god
som många andra där å orten på åtskillige tider ordinerade.»!
Med anledning av de bedrövliga missförhållanden, som så-
lunda kommit i dagen, befallde konungen i den nämnda cir-

FÖR svenska kyrkan har, alltsedan Karl IX:s dagar, ingen

1 [Som präster] förordnade.
