274 ENVÅLDSKONUNGEN I ARBETE.

än i dag gäller i sina viktigaste delar. Den genomförde sam-
ma stränga och enhetliga organisation inom kyrkan som inom
det världsliga samhället och gjorde konungen såsom kyrkans
högste styresman till enväldig härskare även över väktarne
på Sions murar. Det låg onekligen en viss sanning i de ord som
fälldes av den frimodige och hetlevrade prosten Jakob Bo-
ethius i Mora i den kritik av kyrkolagen och enväldet, som
han kort efter Karl XI:s död insände till hans unge efterträ-
dare och till ärkebiskopen, en åtgärd, som renderade honom
en dom om avsättning från prästämbetet och livets förlust,
ehuru han benådades med livstids fängelse. I denna inlaga
yttrade han om kyrkolagens författare följande: »Konungen
hava de uppsatt för en herre uti den dyrköpta Jesu Kristi för-
samling, att han ock uti de stycken, som Jesu Kristo tillhöra
och Dess församling, skulle efter eget behag och godtycke
stadga och förordna. In summa: det fattas icke mycket, att
de hava velat gjort den salige konungen till en påve och anti-
krist.s

Tungt lade kyrkan denna tid sin straffande hand på sina
vanartiga barn, och där annat ej hjälpte, drog hon sig inga-
lunda för att anlita de världsliga myndigheternas bistånd.

En av de fula sedvänjor, mot vilka såväl kyrklig som kung-
lig myndighet långliga tider kämpat en hård men föga fram-
gångsrik kamp, var svenskarnes »gruveliga svärjande och
bannande».

Redan Gustav Vasa tillhöll i sin gårdsrätt hovfolket att
»fly all Guds förtörnelse och synnerligen de svåra eder om
Guds hårda död och pino, som tyvärr mycket ibland hopen
brukas plägar, efter alle äro pliktige lova, ära och prisa Guds
namn och icke vanhedra't. Så skall ock var och en hava ärlig
och tuktig handel, snack och tal med varannan, evar det helst
är», vid straff att eljest få »ligga en natt, två eller längre uti
kistan eller tornet vid vatten och bröd.»

I Erik XIV:s hovordning skärpes straffet vid upprepad
förseelse härutinnan så, att det tredje resan blev åtta dagars
fängelse i tornet eller i järn vid vatten och bröd. »Den oftare
varder därmed beslagem», heter det, »förvises utav hovet.»

Karl IX införde ännu mera detaljerade bestämmelser. Han
förbjöd envar »satt svärja eller annat ohöviskt snack och tal
över måltid hålla» vid följande straff: »För vart ohöviskt ord,
