ENVÅLDSHÄRSKAREN OCH KYRKAN. 279

förfluten. Och skall både den som reser böta, så ock den som
häst utlejer. De som till sjös resa med båt skola desse dagar
ej heller resan börja, där icke desto bevisligare nöd är. Men
på resa stadde, böra de, om ske kan, med deras båtar an-
lända och söka att bevista gudstjänsten, där de den njuta
kunna, eller eljest likväl bevisa Gud sin skyldige vyrdnad
med sådan gudstjänst, som tillfället tillåter.»

I 1687 års stadga om eder och sabbatsbrott tillkom bland
annat följande bestämmelse: »Om föräldrarne icke giva
akt uppå och låta sig vårda därom, att deras barn, när de till
den ålder komne äro, gå till kyrkan, så skola de själva, så ofta
barnen anträffas utanföre i stim, spel och skvaller, vara för-
pliktade att giva ut böterna för dem och låta dem sedan med
ryggen hemma umgälla sitt fel.»

Slagsmål, oljud eller annat förargelseväckande uppträde i
kyrkorna straffades strängt. »Eho som uti kyrkan blottar sin
värja till slagsmål eller eljest med hugg och slag någon där-
inne angriper och överfaller, han skall straffas till livet>, hette
det. »Men de, som skuffa, stöta eller knubba varandra, skola
böta hundrade daler sölvermynt; och de, som eljest träta eller
kiva uti Guds hus eller komma fulle och druckne dit och göra
oljud och förargelse, skola böta femtio daler sölvermynt. Den
som ej orkar desse 100 daler sölvermynt botum, plikte an-
tingen med sex gånger gatulopp eller en månads fängelse vid
vatten och bröd och för 50 dalers böter halvparten mindre.
Sedan stånde så den ene som den andre uppenbara kyrk-
plikt.»

Gossar och drängar, som i kyrkan gjorde sig skyldiga »till
skvaller eller stim», förpassades till stocken att »järnslås
till gudstjänstens slut».

De som slumrade in i kyrkan undfägnades med ett kraf-
tigt slag av kyrkstötens spö.

Enligt beslut av sockenstuvan i Göteryds församling i
Småland år 1661 skulle kyrkvaktaren bl. a. på sön- och helg-
dagar »gå sakteliga och med sitt lilla spö uppväcka alla dem,
som han finner under predikan sovande eller eljest hålla
kyrkoglam». Till den ändan skulle han »antingen sakteliga
slå uti stolen för den som sover eller stöta i golvet med spö-
ändan, så att den sömnoge därav kan uppvakna. Ilika måtto
skall han noga tillse på läktarna, om ungdomen med trängande,
