286 ENVÅLDSKONUNGEN I ARBETE.

till dess han bliver rätt viss på sig; sammaledes de följande
bokstäver efgh etc. När han hela 4 B C kan, övas han
på några blad i A B C-boken att nämna bokstäverna, förr
än han begynner lägga tillhopa stavelserne.

P&edagogus måste ock vara nykter och undervisa barnen
med beskedelighet, mera med ljuvlighet än med hotande
och straff komma dem att lära. Eljest älska de intet boken
utan bliva ledse vid henne och önska slippa ifrån lärandet;
men för skalkhet måste de agas, dock faderligen.

Och som i städerne kan givas barnen större tillfälle till
försummelse och skalkhet, måste en försiktig pedagogus
sådant förhindra med måttelig näpst, såsom ock de försum-
melige sätta nedanför dem, över vilka de förr suttit hava,
vilket de hålla för en nesa. Men de, som allt sådant intet
sköta! och äro alldeles försummelige, de måge visas ifrån
skolan, emedan sådane uttrötta preceptoren, bedraga för-
äldrarna och förarga de andra barnen.»

Läraren borde vidare sakta väl stunderne, att barnen icke
sitta fåfänge och vänja sig till självsvåld, item släppa dem i
rättan tid, att de må hava en liten recreatiom». Han skulle
också »flitigt fråga efter dem, som av honom hava lärt: om,
och på vad sätt de undervisa andra i hushållen, huru de
sig och andra öva i läsande och sjungande, helst afton och
morgon, därtill han först måste dem vänja, så länge de under
hans hand äro, och visa dem sättet, huru de hemma den
gudeliga övningen hålla skola».

Lästiderna voro under våren och sommaren klockan 5—7,
8—10, 12—2 samt 3—5 och under hösten och vintern 6—38,
9—11 samt 1—4. »De elever, som komma tidigt till skolan,
böra på knä bedja böner tyst för sig självar», heter det.

Litteratur: O. Quensel, Svensk kyrkotukt på 1600-talet (i hans
arbete »Strödda drag av svenskt kyrkoliv>).
B. Rud. Hall, Valda aktstycken till svenska under-
visningsväsendets historia.

1 Bry sig om.
