HAKVIN SPEGEL. 293

där »hela världenes undersamma skapelse». Hänförande i sin
mäktiga kraft är diktverkets »Företal till Herren Gud, den
allsmäktige Skaparem. Hans tacksamhet mot alltings upp-
hov och vördnad inför gudomens majestät strömmar här
fram i en högstämd hymn:
>Ändalös är Din kraft, ty klipporna rämna och buga,
jorden skångrar och räds, om Du vill vredliga truga;
änglarna skyla sin helgd, ja helgon falla till fota,
kungarna tigga Din nåd, när Du vill vredgas och hota;
solen svartnar i moln, när som Ditt ljungande lyser,
stjärnors glimmande här av darrande räddhåga ryser,
himmelen häpnar och flyr, ja himla-stoderna skälva,
skyarna skifta sin hy och sig förblandade välva,
helvetet hisnar och allt det där bland andarna fängslas,
gräslige resar och troll djupt under vattnena ängslas!>
Men Spegels verk håller i sin fortsättning ej vad början
lovat. Det blir till en på det hela taget torr uppräkning med
omständliga beskrivningar av hela den mängd varelser och
ting, som Gud skapat, ett slags uppslagsbok på vers i den
tidens kunskaper, enligt vilka man bland fiskarna räknade
valfisken, »skilpaddam, valrossen och »then ludne siälhund>,
och enligt vilka hyenan skiftade kön en gång om året samt
ankungarna vid en av Skottlands sjöar växte på träd, till
dess de voro flygfärdiga. Om
»then skråflote camelen,
som kan med kläderna ej skyla alla felen,
thet mången jungfru gör>,
berättar Spegel trohjärtat, att »thenne store styggen»,
som »bär på ryggen en alnshöger knyb, är fullt medveten
om hur föga »snutfager» han är, och därför ej uthärdar att
se sin bild avspeglad i källans klara vatten utan »sparkar,
tills vattnet grumlot bliver, och dricker sås. Därav tager
sig Spegel anledning till ett sidohugg mot villolärare, som
på samma sätt »förplumpa den klara Skriftens källas.
Nutiden måste beklaga Spegels stackars sångmö, där han
driver fram henne »med all den protestantiska skolastikens
mösgliga luntor och jordbundna kammarlärdoms outtöm-
liga förråd släpande vid de lätta vingarna»; men för en äldre
tids människor har boken om »Guds verk och vila» synbar-
ligen varit till glädje och uppbyggelse, ty den kom ut i flera
upplagor. Man fägnade sig med författaren i from barna-
