DEN ENVÄLDIGES SISTA TID. 349

Den 17 februari 1696 voro Kungl. Maj:t och Hans kungl.
Höghet prinsen på Djurgården, varest redan begynner bliva
grönt och hela viken är alldeles ren. Vi förde ock hem med
osS gräs, som där vuxit.»

Men i mars blev det plötsligt annat av, såsom vi kunna se
av följande anteckningar i konungens almanacka:

»Den 7 mars 1696 voro Hans kungl. Maj:t och Hans kungl.
Höghet prinsen till Järva krog, åkandes med rendjur och
ackja. Om natten emellan den 7 och 8 frös det så hårt, att
Gullfjärden lade sig igen.

Den 9 mars 1696 voro Hennes kungl. Maj:t änkedrottningen,
Kungl. Maj:t och Deras kungl. Högheter prinsen och prin-
sessorna till middags- och aftonmåltid uppå Ulriksdal, re-
sandes efter aftonmåltiden hem igen. MHennes Maj:t åkte
efter renarna för släda, men bägge prinsessorna med ackja
även därute vid Ulriksdal; men Kungl. Maj:t och prinsen
åkte med ren och ackja ifrån Kungsbacken till Ulriksdal.
Hennes Maj:t åkte med släda genom staden till Ulriksdal;
och var det ett gott åkföre.

Den 18 mars 1696 körde Kungl. Maj:t och Hans kungl.
Höghet prinsen med släda över Brunnsviken till Ulriksdal.
När vi kommo dit, fingo vi höra, att en borgare från Stock-
holm haft den olyckan att drunkna vid landet mitt för Ke-
vinge gård, som ligger mitt emot Ulriksdal över sjön.»

De, som av det tidiga vårvädret låtit locka sig att göra
sådden redan i februari, fingo den fördärvad av den häftiga
marsvintern; och det lilla, som sedan fanns kvar att så i maj,
blev i augusti mestadels förstört av nattfrosten. På långa
sträckor av landet såg man de omogna axen hänga isiga.
Men i september kunde man plocka smultron och i oktober
mogna hallon.

I kyrkoboken för Mäntsälä socken i sydvästra Finland
står omtalat, att det året försvunno alla harar och åtskilliga
fåglar, bland dem göken. Tuppen slutade att gala. De annars
så skygga lodjuren trängde in i byarna. Utsvultna råttor
kommo »i gruveliga hopar, där man aldrig vetat utav dem
förr, och förtärde allt vad de överkommo».

Det var den tiden ännu ont om pengar i rörelsen och därför
sällsynt, att allmogen hade något kapital sparat. När skörden
slog fel, saknade därför bönderna medel att betala sina skat-
