DEN STORA SLOTTSBRANDEN 1697. 363

för hans klagoskrifter hade blivit en fix idé i den stackars
rubbade mannens hjärna. Att Piper och andra kanslitjänste-
män kastat hans vansinniga utgjutelser i papperskorgen tedde
sig för den stackars dåren som en så brottslig handling, att
Gud själv funnit sig föranlåten att ingripa med straffande
hand och »tagit bort konungen och drottningen».

Men ej nog med detta: »Gud ville ännu slå ett slag på ko-
nungahuset», om vederbörande framhärdade i sin förstockelse.
Därmed menade Ekerot, att den Högste även skulle kalla
änkedrottningen till sig. Och sedan skulle han »förgöra
detta Sodom eller Stockholm» till straff för den förbannade
högfärd, som föder av sig först orättrådighet, sedan obarm-
härtighet, tjuveri, mord, hor, ja ett gräseligit sodomitiskt hor».
På tal om högfärd och överdåd säger Ekerot i ett brev:
»Ju mera Gud agar, ju mera och högre bygger satan torn och
horn, rumpor och klövar.» På förfrågan, vad han menade med
det, förklarade han, att det åsyftade »fontanger, oppsatt
släp och annat sådant, samt att de bruka franska skor».
De franska moderna hade han ett gott öga till; han talar
t. ex. på ett ställe om den »onda och av djävulen och hans
apa fransosen förvirrade världen och i Sodoms synder snar-
kande och sött sovande människor».

Det straff, som förestod Stockholm, skulle komma genom
eld, profeterade Ekerot. I ett av breven heter det nämligen:
»Det är till befruktandes, att innan några dagar faller eld
av himmelen över Sodom eller det argare är: Stockholm.»
Det är emellertid att märka, att ingenstädes i Ekerots skri-
velser från tiden före den 7 maj finns någon bestämd uppgift
om att slottet skulle brinna, och ej heller hade han före bran-
den muntligen profeterat därom, såsom Fryxell och andra
äldre historiska författare uppgivit. Visserligen är det ej
omöjligt, att han verkligen i någon syn sett slottet stå i
lågor; men man kan ej komma ifrån den misstanken, att
den svagsinte hittat på denna historia efter branden och där-
med kompletterat sina allmänna fraser om eld från himmelen
för att göra sig viktig. Hans uppgifter om tidpunkten, när
han skulle haft synen, äro i alla händelser motsägande.
De växla mellan dagarna närmast före slottsbranden, en
månads tid förut och hela två år dessförinnan.

Misstanken för att ha anlagt elden kunde han dock veder-
