382 TROLLPACKOR OCH AVGUDADYRKARE.

5:o. Att den onde anden skulle förskaffa honom tillgång
hos fruntimmer, det må vara prinsessor, fröknar, baronessor,
och att han måtte vara nog älskad av dem, på det han må
hava sin lust och förnöjelse med dem.

6:0. Att han skulle bliva lyckelig uti allehanda slags spel,
av vad namn de vara må.»

Till straff för vad Liätzow sålunda låtit komma sig till last
blev han dömd till livets förlust, ett straff, som dock på
grund av de dåtida politiska förhållandena mildrades till
långvarigt fängelse.

Det finns från vår stormaktstid gott om exempel på hur
fullt och fast övertygad man var om djävulens makt att
hjälpa dem, som förskrevo sig åt honom.

Ett sådant fall behandlades år 1661 inför de akademiska
myndigheterna i Åbo. Den anklagade var en ung finsk stu-
dent vid namn Eolenius, och de misstänkta omständigheter,
som framdrogos mot honom, voro av följande trovärdiga slag:

Ynglingen, som förut »föga eller intet kunnat, hade på en
liten tid förkovrat sig så, att han övergått både lärare och
lärjungar, först i latinska språket och sedan i orientaliska
språkem. MHan påstods ha »på en torsdagskväll begynt stu-
dium av hebreiska och grekiska språken», och när han första
gången tog pennan i handen för att skriva syriska, »gjort det
så artigt, som det någonsin blivit tryckt;. Och ej nog därmed:
»en annan studiosus, som hos honom sökt att genom hemlig-
hetsfulla konster bliva lärd och varken förut eller sedan sär-
deles latin kunde, hade skrivit tvenne latinska brev, som
intet fel hades.

Den anklagade räddades endast genom generalguvernören
Per Brahes upplysta ingripande från dödsstraff.

I ett liknande fall, där försvärjelse bevisligen förekommit,
är huvudpersonen en 15-årig studerande vid Uppsala univer-
sitet vid namn Daniel Salthenius, och det en prästson till,
fastän det måste framhållas, att fadren gjort sig illa beryktad
för »sin ondska och sitt elaka uppförande». Vår Daniel, som
