DET STORA TROLLDOMSRASERIETS TID. 397

Hovrätten tycks ha behövt ta sig en god tids funderare
över alla dessa historier, innan den vågade avkunna dom,
ty i tvenne skrivelser, den ena avlåten i januari följande år,
den andra två månader senare, påminner landshövdingen
om behovet av slutdom i målet.

Medan de anklagade väntade på sin dom, hände det, att
en av dem vid namn Gyriss Marit avled i Falu stadsfängelse.
Hon ansågs höra till dem, som voro »största upphovet till
denne vederstyggelige trolldomslasten och ha lett så väl
föräldrarna som många enfaldige barn ifrån Gud och till
den själamördaren Satam». Hennes döda kropp, som var »de
andre fångarne till stor förskräckelse», så länge den låg kvar
i fängelset, blev bränd vid galgplatsen, »andra förhärdade
till någon rädsla, ånger och bekännelse»s.

Av sju stycken bland dem, som jämte henne anklagades,
lyckades myndigheterna frampressa bekännelser, att de
»brukat trolldom, tagit tjänst hos Satan, bolat med honom
och givit sig honom till kropp och själ, fört åtskilliga barn
med sig ditv. En av dem, som var 70 år, bekände, att hon »över
20 år farit med trolldomsväsende». En annan kvinna av
samma höga ålder erkände, att hon »brukat trolldom vid
pass 17 år, det hon först säjer sig lärt av en lapp, men över
90 år brukat sign- och lövjeri. De yngsta av offren voro
blott 17 år. En av dem berättade, att hon »haft sin farmoder
till läremästerinna, vilken ock henne fört till Blåkulla, vid
pass för 9 år sedan, givit sig Satan i våld till liv och själ, bolat
3 resor med Satan, hon tillika med mycket annat trollpack,
molkat! kapellanen herr Göstaf m. m.». Hovrättens dom
över dessa personer föll i april 1669 och var av den innebör-
den, att de skulle, »androm slikom till sky och varnagel,
halshuggas och sedan å båle brännas».

Svårare var det att komma till rätta med de kvinnor, som
man ej förmådde tvinga att bekänna, fastän emot en av
dem kunde anföras så övertygande bevis, som att hon »synes
märkt av Satan i vänstra lilla fingret», och att en annan kvinna
tydligt sett henne i Blåkulla »ibland 6 stycken andra pigor,
vilken hon dock aldrig här på jorden utan allenast i Blå-
kulla förr sett hade». Flera av dem hade blivit sedda i Blå-

1 Jfr sid. 403.
