400 TROLLPACKOR OCH AVGUDADYRKARE.

Brahe förordade mildare åtgärder, enär han ansåg det vara
fara värt, att det onda annars skulle ytterligare tilltaga.
Utgången blev också den, att landshövding Duwall erhöll
en kunglig skrivelse, vari prästerna anmodades att »med all-
var och flit förmana sine åhörare till en rätt gudsdyrkan»
samt varna dem för att låta sig till trolldomssynd förleda.

Men regeringens försök att slå in på en humanare väg
omöjliggjordes genom »de förförda barnens föräldrars. De
kommo inför fogden över Österdalarne »med stor ängslan,
gråt och låt» och beklagade sig »ynkeligen och gruveligen,
att de äro alldeles rådlöse. Deras små menlöse och enfaldige
barn »blevog, hette det, sav de gamle trollpackorna uti Satans
våld listeligen förförde — de må både läsa och vaka över
dem, så synes det föga vilja hjälpa». Det hjälpte ej heller,
att man förde tillsammans de svårast hemsökta barnen i en
stuga och vakade över dem gemensamt. Sådana »vakestugor»
bidrogo i stället i hög grad att upphetsa barnen och sprida
den andliga farsoten. De förtvivlade människorna slutade
med »en ödmjuk, underdånig begäran, att om intet de gamle
på behörigt sätt bliva utrotade, så är befarandes, det går
allt vidare, än någon kan tro».

»Det fördömliga trolldomsväsendet» hade nu tagit så stora
dimensioner, att Kungl. Maj:t fann nödigt att förordna
en särskild kommission av »högt skattade och dugelige mäns»,
både präster och lekmän, under ordförandeskap av riksrådet
Lorens Creutz,! att rannsaka om trolldomsväsendet i Öster-
dalarne, i augusti 1669. En mängd kvinnor bekände inför
kommissionen, att de »givit sig djävulen i våld» och fört barn
till honom. Slutet blev, att i Mora 23 och i Älvdalen 8 häxor
dömdes till döden. Andra, som mot sin vilja blivit förda till
Blåkulla och där lärt sig trolldom, straffades med 10 till 30
slag av riset. Över barnen svängdes straffredskapet av »den
allvarligaste man i var byd.

En av trollpackorna hade undervisat sin egen son, och
han befanns vara »i trollkonsten färdig», så att han till och
med själv kunde göra bäror. På tillfrågan, varför han tjänte
satan, svarade han: »Emedan han var så ganska fattig, hade
varken mat eller kläder.» Satan hade lovat honom, att han
»skulle få bliva uti ett glimmande stenhus evinnerligar.

1 Se sid. 157.
