DET STORA TROLLDOMSRASERIETS TID. 419

En gång, när de båda kvinnorna möttes i trappan till dom-
stolens rum, hade pigan stött henne för bröstet och hälsat
henne med ett »God morgon, lärmor! Stor tack för gott åka
i nattl» Den skymfade kvinnan hade då saktmodigt svarat:
»Jesus är både din och min läromästare.» Men pigan hade
ingalunda låtit sig därav påverka utan »farit fort med för-
tretlige ord och åthävor och spottat henne i ögonem. Vid
ett annat tillfälle hade pigan sagt till kaptenskan: »Tvi dig,
så sant du förer mig, din tjocka flunsal» Men den gången
fick hon ett mindre blitt svar, så lydande: »Fanen förer dig
och intet jag.»

Intressant var ock vad som inför rätten kom i dagen om
en elvaårig flicka, vilken gjort sig allmänt bemärkt därige-
nom, att hon på gator och i gränder och folksamlingar sig
snederkastade och med sällsamma åthävor, så ock med
många Guds försmädelser ropat på dem, hon ville för troll-
packor angiva. Och påstod hon inför rätten, att hon lärt
detta av modren för att förtjäna allmosor. För att visa,
att hon brukat förställa sig, »föll hon neder inför rätten och
gjorde sig anfäktad, så ofta kommissorialrätten fordrade».

Det tillstånd av »gruveliga anfäktningar, som barnen Voro
kvalde medb, förklarade Hjärne på naturlig väg. Han hade
nämligen företagit sig att hålla ammoniakspiritus eller hjort-
hornssalt under näsan på de sålunda avdånade; och påfölj-
den hade blivit, att de ögonblickligen kommit till medvetande
igen. »Sällsamt vore det», säger han, »om berörde medika-
menter kunde förjaga trollpack.» Härmed hade Urban Hjärne
givit det praktiska bevis, som behövdes för att komplettera
Brunnerus” och Norgeus” mera teoretiskt hållna vidräkning
med den gamla häxtron.

»Gävlepojkem» stod där alltså berövad sin nimbus, som en
vanartig och lögnaktig bängel i all enkelhet; och som han
»ej visade någon rättskaffens ånger» och »dessutom i fängelset
med svordomar och otidigt leverne sig förargeligen utlåtit»,
hade man ingen anledning att visa sig förbarmande med
honom utan förpassade honom, trots hans ungdom, till en
annan värld.

Myras pigor förnekade i det längsta, att de ljugit på någon
eller supphissat! barnen till att ljuga» Men till sist bröts

1 Upphetsat.
