DET STORA TROLLDOMSRASERIETS TID. 421

freds om hon lever eller dör, påminnandes själv, att hon icke
kan hava några goda dagar, om hon får leva, emedan modern
allareda haver begynt henne för sitt falska vittnesbörd, uppå
vilket hon dömdes, att plåga och kvälja». Förut hade hon be-
rättat, oatt hennes moder, sedan hon var bränd, har i söm-
nen kommit till henne och sagt: ”Kom till mig uti min glädje”
och har Annika samma natt blivit illa hanterad, så att hon
om morgonen efter burit märke på kroppenm.

När straffet över de kvinnor, som dömts att slita ris, skul-
le gå i fullbordan, klagade vederbörande slottsfogde inför
rätten över »canaillen,! som hava kastat sten och snöbollar
på gubbarne, när de förrättade exekutionen på Ladugårds-
lands-torget».

Två av de brottsliga kvinnspersoner, som fingo slita ris,
erhöllo en så eftertrycklig bastonad, att de kort därefter gåvo
upp andan på tukthuset. Den ena av dem var »Näslöskans»
dotter, som före döden avlade »en vacker och ångerfull synda-
bekännelse i sorg över allt det onda hon anstiftat».

Sedan man sålunda oskadliggjort. själva. anstiftarna av
det onda, blev det helt tvärt tyst med pratet om trolldom,
och Hjärne berättar, att de, som förut »intet annat gjorde
än rände därmed och klagade sig, huru de föras, piskas och
anfäktas etc., de tiga nu vackert stilla, gå lömske och fälla
modet. Inga nya trollkäringar givas mera an.»

De bohuslänska trolldomsprocesserna.

Delvis samtidigt med trolldomsprocesserna i Dalarne på-
gingo häxprocesser i Bohuslän. Ensamt under året 1669 fäll-
des ett trettiotal dödsdomar. De stå emellertid icke i något
sammanhang med de nordsvenska. Förfaringssättet var
också av delvis annan och ännu grymmare art i det forna
dansk-norska landskapet, där man i enlighet med gammal
rättssedvänja använde kroppslig tortyr, ett förfaringssätt,
som stred mot svensk lag, även om det i utomordentliga
fall kunde komma till användning inom gammalt svenskt
rättsområde.

! Pöbeln.
