422 TROLLPACKOR OCH AVGUDADYRKARE.

De bohuslänska häxprocesserna togo sin början av en skä-
ligen obetydlig anledning i Marstrand på sommaren 1669.
Då anklagade nämligen en murmästare i staden en för troll-
dom beryktad kvinna för att en kväll ha kommit in i hans
stuga, sedan han gått till sängs, och genom några hokus
pokus gjort, att han »strax miste sin mandom». Men ge-
nom hotelser lyckades den stackars mannen och hans be-
klagansvärda hustru skrämma den »arga trollkvinnan» att
redan samma natt komma tillbaka och bota den förtrol-
lade, som »strax blev frisk och fick sin mandom igen».

Den anklagade, som säkerligen förutsåg vilket straff som
väntade henne, föredrog att gå den världsliga rättvisan i
förväg. »Förmedelst Satans ingivelse» hängde hon sig en sön-
dag under pågående högmässa i fängelset. Men dessförinnan
hade hon under rannsakningen utfarit i häftiga beskyllningar
mot en annan kvinna, vars namn var Ragnill. De bägge
förmenta trollpackorna hade inför själva rätten »skällt» var-
andra för en »Satans lemb»> och »trolldjävub. Ragnill blev
dömd till döden, men drog i sin tur genom angivelser en lång
rad andra in i sitt olycksöde. Det är blott eft av de otaliga
fall under häxprocesserna, då en anklagad, som ser sig hopp-
löst förlorad, åtminstone vill skaffa sig den tillfredsställelsen,
att hennes fiender eller sådana personer, som hon länge gått
och avundats, skola få det lika svårt som hon. »Skall jag gå
till dödem», sade en anklagad kvinna, »skola ock de andra,
som varit med mig om Satans mölen, dö med mig, antingen
de äro skyldiga eller oskyldiga.»

Främst i raden bland de sålunda angivna möter oss den
80-åriga Malin Ruths, som av Ragnill inför rätten hälsas med
dessa ord: »Du äst en trolldjävul och min kamerat och långt
värre, ty du äst en av dem, som håller fisken ifrån landet
och haver varit med att nedsätta kopparhästar i vattnet för
dem.» På domarens ytterligare frågor bedyrade Ragnill,
att »de ingen fisk kan få, så länge de kopparhästar står ute
i sjöm, varför man borde taga upp dem igen. — Vi ha här ett
vittnesbörd om att en rikt givande sillfiskeperiod vid denna
tid nått sitt slut.

Den stackars Malin förhördes och torterades och undergick
det övliga vattenprovet, men hon ville icke vidkännas någon
