EFTERDYNINGAR. 439

dynga och klutar, som hon tagit ifrån andra dyngor, i hans
dyngekista på gatan».

Härtill nekade Johanna »med grova eders. Då berättade
samme man, att hon sistlidne Mikaeli dag om aftonen klockan
7 väsnats och ropat utanför hans dörr. Och när han »löp ut i
dörren och bad henne hålla mun på sig, svarade hon: ”Fanen
far i dig, du skallt få en olycka!” Och därefter andra dagen,
då han reste bort, stupade hästen med honom, och han bröt
sin högra arm ur led.»

En murare klagade över att Johanna en gång i ilskan lovat
hans hustru, att hon skulle få skam. Och bara tre år där-
efter hände det sig, att hans dotter »blev sjuk och eländig i
sitt ansikte och är ganska farlig att se på, så att hon intet
kan gå med blott ansikte». Och till ytterligare bevis på Johan-
nas ondska hade hans hustru nu, fem år efter hotelsen,blivit
så sjuk, att hon »kan varken röra hand eller fot»>.

Fiskaren Mårten Börjeson hade »paltegumman» också
vållat mycket ont. Han berättade, att »midsommardagen
sistlidne, vid solens uppgång, kom Johanna Hansdotter i hans
gård, varest han och hans kamrat Jöran Storck stodo och
lagade om deras krokar». Gumman »stornerade» och ville sta-
ga ett kvasteskaft> och slå hans kamrat, med vilken hon förut
varit i klammeri. Men Mårtens hustru tog tillhygget ifrån
henne. Då »tog Johanna upp sina kläder och föll på sine
blotte knä, säjandes till Jöran Storck: ”I skolen intet bliva
fet om julen av fisket, I skolen göra i år'». Och det hade de
»ej heller blivit,, fastän de andra fiskarne det året gjort en god
sillfångst. Och ej nog därmed, utan var gång de bägge män-
nen kommo i land med sin båt, stegade gumman Johanna
ned till dem, »och då hon såg, att de intet fått något, gjorde
hon därav ett stort löje och gick bort».

En tunnbindare, som vägrat att ge paltegumman ett tunn-
band till en söndrig spann, hade, när han dagen därpå gått
ut i sin trädgård, fått syn på »en knuta, stor som en halv
valnötv, i ett äppleträd. Den såg ut som »puggeögom,! och
då han »tog den neder och med en pinne krossade sönder, be-
fanns däruti hår, näglor,? aska och isters. Han misstänkte
Johanna för denna och en likadan knuta, som han senare

1 Pugga = groda.— ? Naglar.
