440 TROLLPACKOR OCH AVGUDADYRKARE.

funnit i trädet, och »förmenade, att hon varit vållande, det
han ifrån den tiden intet haft något öl säljande».

En arbetskarl, som tagit städja mot Johannas önskan,
klagade, att han av gumman blivit hotad med »att honom
skulle ske en världsens olycka, för det hon intet fick städja
honom bort, varefter han samma sommaren fick den fallande
sjukan, och året därefter bröt han benet av sig, för vilket
allt han har Johanna misstänkts.

En murarmästare förtäljde, »att för någon tid sedan kom
Johanna Hansdotter och begärde av hans hustru ett för-
kläde till läns»s, och då hon ej fick det, sade hon: »Då skall I
intet vara värdig att bära något förkläde.» Allt sedan den
dagen hade hans hustru, »som då var något svag, varit elän-
dig i sina ben och hela kroppem. I intet av dessa fall ville
Johanna ta skulden på sig — folk finge sedan tänka om
henne vad de ville, sade hon.

Rådstuvurätten fann emellertid paltekvinnan Johanna
Hansdotter misstänkt för trolldom. Men som hon icke mot
sitt nekande kunde överbevisas, ställdes frågan på Guds dom.
Dock hade hon ju erkänt sig ha övat vidskepelse i syf-
te att bota det skrikande barnet och bringa sämja i äkten-
skapet mellan makarne Willumson. Därtill kunde ytterli-
gare läggas henne till last att ohava fört ett förargeligit 1e-
verne med svordom och bannande» samt att under rannsak-
ningen gjort ett rymningsförsök. Ty prövade rätten skä-
ligt att i kraft av Kongl. Maj:ts kyrkolag och förnyade pla-
kat om eder och sabbatsbrott döma henne att »för vid-
skepelse och fördömelige konster slita ris och sedan undvika
stadens».

Göta hovrätt ställde också frågan om trolldom på framtida
bevisning, men dömde kvinnan »för det straffvärdiga signe-
ri och lövjeri, hon efter egen bekännelse brukat», till åtta
dagars häktelse vid vatten och bröd samt att undergå kyrko-
plikt.

Det var en lycka för Johanna Hansdotter, att processen
icke förekom 30 år tidigare, ty då hade hon icke kommit un-
dan bödelsyxan och bålet.
