EFTERDYNINGAR. 441

>»Om den ryktbara Trollpackan Kapten Elins förmenta
Resa till Blåkulla och Bekantskap med Dijefvulen.>

Så lyder namnet på en öresskrift, som gått ut över land
och rike i en mängd upplagor. »Kapten Elin» hette Elin
Eriksdotter och bodde på gården Mofikerud i Näs hä-
rad i Värmland. År 1720 blev hon inför häradsrätten an-
klagad för att ha vid påsktiden fört en tolvårig flicka jämte

>Kapten Elins> smörjehorn.
I Statens historiska museum.

en del andra personer till Blåkulla. Tillvitelserna grundade
sig på flickans berättelser inför hennes husbondefolk. Det
var först de vanliga skildringarna av nattlig ritt på en smord
käpp, vilken emellertid snart förvandlats till en hare, >som
var helt len och mjuk att rida på». Och så var det besök i
ett kyrktorn för att »skava klockorna». För det ändamålet
hade flera häxor varit samlade på kyrktaket. Medan de
sutto där, kommo tvenne dragoner ridande, »då en av följet,
Kerstin i Takene, flög över dem och kastade sitt vatten och
högeligen gladde sig och skrattade, då dragonerna undrade
sig över att det regnade, medan himmelen var alldeles klar —
men käringarne bannade Kerstin för sådant». Slutligen foro
häxorna bort emot Karlstad, och omsider hamnade skaran
hos den onde, i »>en stor, välbyggd gård med mycket silver
och tenn, koppar och allehanda vackert på väggarne, som
