AVGUDADYRKAN OCH TROLLDOM I LAPPLAND. 449

Den 28 januari kommo resenärerna till Jockmock i Lule
lappmark. Där voro ej mindre än 200 män och kvinnor av
lappfolket samlade. Den 29 januari predikades för dem,
och vid det katekesförhör, som därefter hölls, »befanns en
stor ovetenhet hos alla, så att ingen kunde här läsa i bok,
undantagandes klockaren, som gått i Umeå lappskola. Ingen
hade heller sina barn satt under någon särskilt information,
varken i skolan eller hos prästen.» De, som voro längst
komna, kunde »enfaldigt läsa tio Guds bud, tron, Fader vår
och instiftelseorden på sitt språk samt morgon- och afton-
bönerna men hade vid sitt läsande fast ringa förstånd».

Då gick man dem närmare in på livet och frågade, vad
Gud vore. »Somlige svarade honom vara en rök, andra sade sig
intet hava varit så lärde. Därföre blev dem enfaldigast en
och annan gång förehållet, vad de på denne nödige frågan
skulle svara, och huru de eljest intet kunde stå djävulen
emot och slippa hans margfaldige frestelser, ja intet undvika
det eviga helvetet.»

Därpå tillsades de att »leverera sina avgudar och trum-
mor ifrån sig, så kärt dem vore undvika timmeligit och
evigt straff. Varpå en trädde utur kyrkan och gick hem
efter en trumbotten utan skinn. De andra stodo tysta, till
dess man lät uppläsa förra års tingsprotokoll, varest var
annoterat deras bekännelse, att de hade tromman och tjänte
mestadels avgudar. Och särdeles var en lapp, Erik Karwa
nämd, som nu påropades <ch sade sig haft tromman förr
men intet bruka den mera; men till avguden nekade han.
Oluf Olufsson sade sig övergivit tromman och låtit den neder-
snöga: lovade leverera henne i vår till prästen.» Även andra
beskylldes för att ha trolltrummor och bruka dem, men de
nekade.

Följande morgon hölls bön med förmaningar om lydnad
mot Gud och överheten, vilket hade den verkan, att åtskilliga
åhörare kommo fram och erbjödo sig lämna ifrån sig sina
trummor. »Desse, som sig godvilligt bekände, fingo tillsä-
gelse på nåder, så framt de härefter övergåvo Satans tjänst,
de andre undsäjelse till straff, om de beträddes vara säkre och
obotfärdige.»

Sedan undervisades lapparne väldeliga. »Man släppte dem
intet, förrän de fattat, vad Gud vore, huru man efter Guds
