AVGUDADYRKAN OCH TROLLDOM I LAPPLAND. 451

”Gud vet det”. Det var allt vad jag kunde få ur honom. Jag
ville försöka, om han var lärdare i trolldomskonst, och frågade
honom, om det var sant, att det fanns trollkarlar bland lap-
parne. Han sade, att det fanns, men förnämligast bland Kemi-
lapparne och finnarne. Jag visade mig mycket ivrig att få
träffa en sådan.

”Gud bevare dig för det', sade han.

Jag bjöd honom en silverdaler, som lapparne tycka särskilt
om, för att han skulle föra till mig en trollkarl, men han be-
dyrade fortfarande, att han icke kände någon, och tycktes
till och med vara mycket rädd för att komma i beröring
med sådana.

”Men säg mig åtminstone”, sade jag, ”vad ni tror att de där
trollkarlarne äro för folk!

”Det är sådana”, svarade han, ”som tala med djävulen. De
veta allt som händer, och när de vilja någon ont eller få betalt
för att skada någon, skicka de sjukdomar på en själv eller
på ens hustru och barn och renar.”

Han bekräftade detta genom berättelser om människor,
som de hade gjort blinda, renar, som de dödat, o. s. v.

På fransmannens fråga, om icke dessa trollkarlar kunde
göra annat än ont, svarade lappen, att de även botade sådana
sjukdomar, som de satte på folk eller som andra hade föror-
sakat, om man bjöd dem frikostigt på brännvin och gav dem
någon vacker present.

De la Motrayes åsikt var också, att det tillstånd av extas,
som trollkarlarne föllo i, snarare härrörde av brännvin än av
någon annan inspiration, ty dessa trollkarlar visade aldrig
prov på sin konst, förrän de druckit den rusande drycken.

Även med andra Tornelappar inlät sig fransmannen i reli-
giösa samtal och fann, att de »i fråga om religion stodo föga
högre än sina renar». På hans fråga, om de icke av prästerna
fått lära sig, vad den kristna religionen var, fick han det
svaret av en bland dem: »Jo, om vintrarna gå vi i kyrkan,
låta döpa våra barn, gå till nattvarden och giva prästerna
de gåvor, som denna religion ålägger oss. Jag, som inte har
mer än två hundra renar, ger ensam fyra lispund torkat ren-
kött och åtta ostar varje år samt två par handskar och ett
par stövlar till kyrkoherden i Jukkasjärvi — det är mina
påskpenningar eller min påskgåva. Min hustru ger honom
