I Lejonhjärtats tecken.

täljes det — då stjärnan Lejonhjärtat i Lejonets stjärn-

bild uppgick över den svenska huvudstadens horisont,
föddes i dess kungaborg den hjälte, som mer än någon annan
skulle göra det svenska namnet ryktbart. Den äldste svenske
tecknaren av Karl XII:s historia, hans hovpredikant och
biktfader, den hedersmannen Jöran Nordberg, berättar om
den sorgfälliga omvårdnad, som prinsens kärleksfulla moder
ägnade sitt barn: »Ingen fick komma i prinsens kammare,
till hans skötsel och betjäning eller sedan till dageligit om-
gänge och samtal, utan sådane, som voro bekante för sin
gudsfruktan, stillhet och beskedlighet, på det att allt vad
som kom honom för ögon och öron måtte efter hand inplanta
dygd och ära i hans menlösa hjärta.»

Den unge prinsen var ovanligt tidigt utvecklad. Redan
vid fyra års ålder erhöll han egen lärare, och den fick han
själv utvälja på följande sätt. Hans moder tog honom med
sig till Uppsala, och där lät hon kalla till sig några »redeliga,
allvarsamma och till det ärendet tjänliga män» bland pro-
fessorerna och ge dem det något kinkiga uppdraget att i
hennes och prinsens närvaro hålla föredrag i olika ämnen,
så avfattade, att deras unge åhörare lätt kunde begripa dem.
Efter en serie sådana föredrag fick prinsen bland de tre,
som drottningen ansåg ha lyckats bäst, själv välja sin
lärare. Han gick då rakt fram till professorn i vältalighet,
Andreas Nordenhielm, och räckte honom sin lilla hand.
Nordenhielm var »en man, som gick i sin gamla ärbara dräkt
och hade aldrig gjort mindre uträkning än komma till Kongl.
hovet; men var dessutom så för sin lärdom som för sitt övriga
stadiga väsende mycket berömd och älskad utav alla, som
honom kände>.

Den 17 juni 1682 på morgonen, vid den tidpunkt — för-
