516 KUNG KARL, DEN UNGA HJÄLTE.

bröder. I anledning därav blev han år 1693 kallad till Stock-
holm att stå till svars för sina »ilskefulla och upproriska
tankar. Nu hopades så många bevis mot honom, att han
fann rådligt att fly till utlandet, men blev fastän frånvarande
dömd förlustig ära, liv och gods.

En tid reste han omkring i olika länder, överallt spanande
efter tillfälle att taga hämnd på den hatade svenska rege-
ringen. På nyåret 1699 lyckades han skaffa sig tillfälle att
inför August II framlägga sina planer på att lösrycka Livland
och Estland från Sverige och förena dem med Polen. Han
förespeglade konungen, att livländarne på hans första vink
skulle börja uppror, och att det vore en lätt sak att över-
rumpla Riga.

Patkul fick nu Augusts uppdrag att resa till Köpenhamn,
och första frukten av hans bearbetningar där blev ett hem-
ligt förbund, som August och Fredrik på hösten 1699 ingingo
mot Sverige. Kort därefter besökte han Ryssland, och ett
förbund, som samma år avslöts mellan August och Peter,
var likaledes huvudsakligen den biltoge landsförrädarens verk.

Så hade vårt land fått emot sig en sammanslutning av tre
makter, vilkas sammanlagda folkmängd var tio gånger så
stor som den svenska.

Under det furstarne smidde sina ränker mot Sveriges
konung, gåvo de honom de kraftigaste försäkringar om sin
vänskap, ja låtsade alla tre, som om de ville ingå förbund
med honom.

För att riktigt invagga honom i säkerhet skickade August
på våren 1699 ett sändebud till Stockholm med erbjudande
att förnya freden i Oliva. Karl XII mottog honom vänligt
och var så långt ifrån att ana argan list, att han själv skickade
ett sändebud till Varschava för att där avsluta underhand-
lingarna.

Samma år avgick en stor svensk beskickning på inalles
124 personer med rika skänker till Moskva för att efter gam-
mal hävd vid regentombyten i ettdera riket mottaga tsarens
bekräftelse på den gällande »evärdeliga» fredstraktaten.
