518 KUNG KARL, DEN UNGA HJÄLTE.

göra, oansett de ägde store gods, härligheter och mycket
penningar.

Med desse och andre slike tillmälen hölt han länge an, an-
hörandes dem tsaren lika som icke så alldeles otrolige, kastan-
des ögonen nu på den ena, nu på den andra av bojarerne, vilke
såsom försagde och häpne sutto alldeles tyste och mållöse,
intill dess äntlig den gamle knes Michaila Alehukovitz Tzer-
kaskoi fattade modet och sade sig för sin person intet kännas
vid någon av desse förvitelser.» Han sade sig ha så levat
intill sin ålderdom, att han därför kunde stå till svars inför
vem det vara månde. På samma sätt utlät sig fältherren
Schein.

När skålandet väl kommit i gång, lättade emellertid det
hotande ovädersmolnet, och med orden »Vi måtte kom-
ma närmare tillsammanm lät Peter skjuta borden intill va-
randra och tog plats vid sändebudens -bord. Hans tsariska
Majestät »visade sig nu mycket glad och inlät sig uti alle-
handa lustigt tal, drack dem ock såsom oftast tilb. Därvid
fordrade han, att ambassadörerna skulle göra duktigt besked
för sig i bägaren; och när han fick syn på en page, som bar
bort ett glas från en av svenskarne, utan att denne druckit
det i botten, »fattade han i en vetesimbla på bordet och kas-
tade pagen i huvudet, obligerandes! honom att bära glaset
tillbaka».

Fram på nattkröken passade beskickningens huvudman
på att smita ifrån den för hans krafter alltför rikliga välfäg-
naden in i en kammare bredvid festsalen. Där lade han sig,
påklädd som han var, ovanpå täcket och somnade. Men den
som tog reda på vart han tagit vägen, det var alla ryssars
självhärskare. Han går in i kammaren, väcker den sovande,
sätter på honom hans peruk, som en page nyss förut tagit
av honom, tar honom med sig ut i festsalen igen, och där får
den försvunne vackert sätta sig till bords.

Efter en stund blir det gräl nere på gården mellan den
svenske tolkens dräng och en ryss i tjänst hos tsarens gunst-
ling Mensjikov; och om en stund kommer ryssen springande
upp till sin herre och påstår, att svensken dragit sin värja
mot honom. Mensjikov berättar det vidare för tsaren, som

! Tvingande.
