532 KUNG KARL, DEN UNGA HJÄLTE.

mot en så orättfärdig och trolös invasion skaffa oss rätt och
satisfaktion? medelst Våra rättmätiga vapen, alltså kunna
Vi ej admittera någon mediation eller negotiation,? förrän
allt är restituerat? i samma skick som före invasionens.

x

Det var i början av oktober. Karl var i Karlshamn, syssel-
satt med att inskeppa trupper för att undsätta Livland, då
han fick budskap, att även grannen i öster brutit freden.
Ännu in i det sista hade Peter fortfarit att både genom sän-
debud och genom egenhändiga brev bedyra sin oryggligt
vänskapliga sinnesstämning mot Karl. Ryktet om att han
ämnade sluta sig till Sveriges fiender var, förklarade han, en
grov lögn. Han skulle göra allt vad han kunde för att åstad-
komma fred igen; och det var allt bäst, att August skyndade
sig att ingå förlikning med Sverige, ty någon hjälp från Ryss-
land hade han då inte att vänta.

Men så ohjälpligt dum var man ändå inte i Sverige, att
man nu längre trodde honom. Från guvernören i Ingerman-
land hade man underrättelser, som alltför påtagligt ådaga-
lade, att ryssarne rustade av alla krafter. Och Karls bunds-
förvant, Vilhelm III, rådde honom som vän att se sig väl för
på ryska sidan.

Den 19 augusti hade Peter utfärdat sin krigsförklaring mot
Sverige och samtidigt sänt en väldig här mot Narva, Inger-
manlands viktigaste fästning. Samma dag hade Karl XII i
sitt läger på Själland mottagit ett utomordentligt ryskt sän-
debud, vars ärende var att förbereda Karl på — att en hög-
tidlig beskickning med snaraste skulle anlända från Ryssland
för att å Hans tsariska Majestäts vägnar stadfästa »den eviga
freden>.

Underrättelsen om det ryska fredsbrottet mottog Karl
med samma olympiska lugn som de föregående överrask-
ningarna av liknande slag. »Gott;, tänkte han, »när vi komma
över till Livland, få vi se, var hjälpen bäst behövs.»

! Upprättelse, skadestånd. — ? Tillåta någon medling eller under-
handling. — ? Återställt.
