534 KUNG KARL, DEN UNGA HJÄLTE.

Vellingk höll dock icke de ståtliga löften, han givit sin
konung, att gå över floden och antasta fienden i dennes eget
land. Men det fick han också äta upp: »Detta», skrev Karl
XII till honom, »motsvarar ej Edra martialiska löften, att
I villen basa och klappa upp fienden, så att han ej skulle
glömma det. Det är ett stort förseende, att I ej gått över
Dyna, då fienden var svag och nedslagen. Det är för
stor försiktighet att icke vilja låta något ankomma
på hazarden.»

Följden av Vellingks overksamhet blev också, att sachsarne
fram på sommaren repade mod igen och för andra gången
på samma år bröto in i Livland under svåra härjningar. För
andra gången blev också Riga inneslutet. Men vid underrät-
telsen om freden i Traventhal blev August så illa till mods,
att han drog sina trupper tillbaka till Kurland igen.

»Och en mot tio ställdes.»

segrade även den unge hjältekonungen, landade Karl

i Pernau. Där fick han veta, att faran för Livland
var överstånden. Vad som nu var viktigast var alltså att
skynda det hårt ansatta Narva till undsättning. Med en
besättning på 1,800 man hade fästningen från början av sep-
tember hållit sig mot en fiende, som till sist uppgick till 40,000
man. Ryssarne hade själva spritt ut, att de voro dubbelt så
många; och kanske är det inte så osannolikt, om man med-
räknar allt det trossmanskap, den massa bönder och drängar,
som följde med för att betjäna tsaren och hans festande offi-
cerare — Peter hade nämligen kommit dit i slutet av septem-
ber och var alltsedan själen i belägringsarbetet.

Så snart ryssarne börjat närma sig svenska gränsen, hade
kommendanten i Narva sänt en löjtnant med en skrivelse
till deras överbefälhavare, vari han anhöll att få veta, vad
detta månde betyda. Men mannen blev av ryssarne slagen
I bojor och förd till tsar Peter. Då han vägrade lämna fien-
den upplysningar om svenskarnes styrka och tillståndet i

l :FTER en stormig överresa, under vilken sjösjukan be-
