546 KUNG KARL, DEN UNGA HJÄLTE.

marschen från Narva till Lais. De försiggå, säger han, »med
mycket sorl och komplimenter. Hon, bruan,! måste allt
tjuta och lipla? i ett bort och beklaga sin jungfrudom; och
hon bär kläde över ansikte och låter intet si sej. Och han tar
henne se'n under armen och taskar åv? med henne. Framför
går en med värja och korsar i alla dörrar. Se'n, när de sku åka
till vizel, sätter bruan sig på ett hyende i släen, och han sätter
sig i knä på henne, och allt brufolket sorla i ett bort som en
hop med vargar och ha en säckpipa framföre. De, som bo
när ryska gränsen, de dantza på ryska maneret och stå, tripta
och trampa emot varannan på ett ställe i cadants å skrika å
krumma och vria sig i ryggen som matkar.»

Karls officerare fördrevo sina lediga stunder med klaupp-
jakt, baler och dryckeslag och voro »rätt lustige», säger vår
vän Stiernhöök. Visserligen var det mycket sjukligt i armén,
men inte fick man hänga läpp för det. En sjukdom, som
särskilt omnämnes i skildringar från denna tid, är en hetsig
fläcktyfus, »som lade hop ögonen på mången brav och omiste-
lig karb. Det var nog inte så nyttigt för svenskarne, att de
måst tillbringa de närmaste dagarna efter segern vid Narva i
fiendens läger, ty det ser ut, som om de bekanta ryska läger-
lössen på dem överfört farsoten och sålunda tagit hämnd på
sina forna värdars besegrare. Bland dem, som skördades
av »fläckfeberm», märktes Karl XI:s kusin, hertig Adolf Jo-
han, äldste son till pfalzgreven med samma namn. Han
hade efter sin flykt från hemmet? länge utan framgång sökt
anställning i Sverige. Då gick han till sist i österrikisk krigs-
tjänst och gav sådana bevis på både mod och militära kun-
skaper, att han avancerade till överste. Men han lade också i
dagen, att han ärvt sin faders underliga, egensinniga lynne.
Vid krigsutbrottet 1700 hade han återvänt till Sverige och
följt Karl XII:s här, dock utan att anförtros något befäl.

Karl gjorde allt vad i hans makt stod för att råda bot på
sjukligheten vid armén. Stränga skrapor vankades för så-
dana överstar, som vwvårdslösade vare sig friska eller sjuka
på sina regementen. Soldaternas tillgivenhet för den unge,
käcke och omtlänksamme konungen tillväxte för var dag.

! Bruden. — ? Lipa. — ? Traskar i väg. — ' Se sid. 116.
