552 KUNG KARL, DEN UNGA HJÄLTE.

Karls beslut blev alltså att med huvudarmén fortsätta
kriget mot August och låta försvaret mot ryssarne i Öster-
sjöprovinserna skötas av enskilda kårbefälhavare.

Men när Karl nu övergår från försvars-till anfallskrig,
blir frågan den, om han skall rikta stöten mot Augusts arv-
land Sachsen eller mot Polen, vars krona August fått genom
val. Vad som förmådde honom att uppge den förra tanken
var, att ett anfall på Sachsen skulle skaffa Sverige nya
fiender på halsen, ty både England och Holland hade garan-
terat August en tryggad besittning av sitt arvland samtidigt
som han ställde en del av sina trupper till alliansens förfo-
gande; och Brandenburg hade lovat August sin hjälp mot
ett angrepp på Sachsen. Men ej nog därmed: ett sådant
krigstöretag skulle beröra även Tyska riket i dess helhet, i
det att riksfreden brötes; och Karl skulle således riskera att
få även kejsaren och flere andra tyska stater emot sig.

Med hänsyn härtill beslöt Karl att förlägga kriget mot
August till Polen. Hans mål var att förvandla detta rike
från en opålitlig granne till en bundsförvant, som kunde
erbjuda en lämplig operationsbasis, när det i sinom tid
skulle gälla Ryssland igen.

Till den ändan var han fast besluten att oskadliggöra
August genom att avsätta honom från Polens tron och förmå
dess folk att välja en mot Sverige vänskapligt sinnad konung.
Sedan skulle Sveriges och Polens stridskrafter i förening
riktas mot Ryssland.

Litteratur: Herman Brulin, Sverige och Frankrike under nor-

diska kriget och spanska successionskrisen åren
1700—1701; häft. kr. 2:50.

C. Hallendorff, August den starke och Karl XII
under nordiska krigets första skede (Historisk tid-
skrift för år 1905).

C. Hallendorff, Konung Augusts politik åren 1700
—1701 (Skrifter utgifna af K. Humanistiska veten-
skapssamfundet i Upsala: bd VI).
