KRIGET I POLEN. 559

Sin beundran för den blyge ynglingen, vars »vackra ögons»
och »gudomliga figur» tjusat den sköna, uttalade hon i några
franska verser, vari hon låter själva gudarne prisa »den unge
segerhjälten från vår Nord?. Merkurius, Mars, Jupiter,
Minerva — alla berömde de honom:

>Kort, var och en från hjälten tog exempel,
hur man beundrad går till ryktets tempel,
på jorden re'n odödliggjord, —

blott Venus, Bacchus sade ej ett ord.>

1702 års fälttåg. Polens huvudstäder öppna sina portar
för Karl XIIL Segern vid Klissov.

Lika liten framgång som Aurora Königsmarck hade den
sachsiske hovman, som August sände för att underhandla
med Karl XII. I slutet av år 1701 tog han det avgörande
steget och ryckte in i Polen. Till polackernas lugnande
utfärdade han en proklamation av innehåll, att han icke äm-
nade beröva Polen något av dess område utan blott befria
polackerna från deras »edsbrytande» konung.

Förgäves sökte några mot Karl välsinnade polska magna-
ter förmå honom att uppge avsättningsplanen. Han svarade
dem blott med följande ord: »Ego semel dic, et faclo!

Karl XII:s krig i Polen påminner starkt om Karl X:s.
Liksom i triumf tågade den lilla svenska hären fram genom
landet, »sextontusen svältfödda, halvnakna soldater med
dåliga hästar» — så skildras de av ett polskt ögonvittne.
»Mem, tillägger sagesmannen, »i uthållighet och krigsdug
lighet ha de icke sin like.»

Rakt på Varschava gick tåget. När svenskarne kommo
dit, öppnade borgerskapet självmant stadsportarna. Kommen-
danten lät upp slottet för dem, den polska besättningen
marscherade ut liksom vid ett vaktombyte, och svenskarne
besatte slottet. De inrättade sig fredligt i den främmande

1 >Jag har en gång sagt min mening. Gören i därefterl> Det
var just inte något klassiskt latin, som flödade från hjältekonungens
läppar. Augusts efterträdare på Polens tron, Karl XII:s vän Sta-
nislaus, brukade leende berätta om ett svar på lika litet klassiskt
latin, som han fått av Karl XII på sin fråga om en svensk överste.
Det lydde: >»Est malerosus ille colonellus, cujus femina fecit mix-
tum pixtum cum multis aliis viris: Det är synd om den översten.
för hans fru har haft litet av varje för sig med flere andra karlar.>
