KRIGET I POLEN. 581

kerna — det skadar intet åt dem», tillägger konungen. Och
i ett senare brev uttrycker han sin belåtenhet över att Sten-
bock »redan begynt brav husera med dem som en liten gast.
Och måste de nu intet släppas, förr än de göra allt vad man
vill» En tid därefter skriver han: »I måste dundra brav
ikring, så att de bliva Eder lydiga vitt och brett.»

När Stenbock så kunde inrapportera, att han »grasserar, som
sig bör, och nu tämmeligen satt räddhåga i folket,, uttrycker
konungen sin belåtenhet över att polackerna blivit, så-
som han skriver i ett brev till generalen, stämmeligen
välsinnade, och att I förmått predika vett uti demo. Ingen
polack borde nånsin kunna »berömma sig att ha dragit oss
vid näsan med rävestrecka.

En annan av Karls generaler, Arvid Horn, får också
konungens gillande för sitt eftertryckliga uppträdande mot
polackerna: »Det är en brav metod, I brukar med polac-
kerna, att I går hårt och tvärt på dem, ty det behöves och
kan intet vara för mycket.»

Borgarne i Lublin, som tredskades med sina gärder till
svenskarne, fingo sig en svensk garnison på halsen med
uppgift att »köra dem till att svetta ut brandskatten», vid
äventyr att man annars skulle börja bränna. Invånarne i
staden Elbing fingo också hårt umgälla den »stora motvillig-
het, de bevisat de svenska», medan åter Danzig och Marien-
burg skulle »hanteras lindrigt, efter det dessa bägge städer
alltid vist sig villiga och till allt lydiga, som de bortz.

Hårdhänt indrevos rekvisitionerna av vad armén behövde.
Men det skedde med ordning, och strängt tillsågs, att ingen
plundring förekom, samt att soldaterna ej heller på något
annat sätt övade våld mot den fredliga befolkningen. Redan
i början av kriget utfärdade Karl XII ett plakat, som vid
strängt straff förbjöd alla utpressningar och allt övervåld
mot Polens inbyggare. Officerarne skulle vid tjänstens
förlust ansvara för att manskapet iakttog god ordning.

Det finns också från Karl XII:s krig i Polen bevarad en
kompanijournal, belysande för krigstukten inom hans armé.
Den är förd av kaptenen vid Skånska ståndsdragonerna,
sedermera generalmajoren Coyet, i förbigående sagt en karla-
karl i Karl XII:s still Hör honom t. ex. berätta om hur han
var med i en liten skara på 200 man, som hade till uppgift
