KRIGET I POLEN. 585

försök att gå över Weichsel och trots sachsarnes kanonad
intagit den skans, som av dem uppförts på vänstra Weichsel-
stranden för att skydda övergången, skriver konungen till
honom: »Jag gratulerar Eder mycket till den artiga och lycke-
liga action, I åter gjort mot sachsarna nu nyligen. Det lärer
hava sett brav stolt ut, då I så genast utan respekt för ka-
nonaden eller någon ting lät rusa på skansen löst, som ligger
framför bryggan, och fattade post däruti mitt för näsan på
dem, oaktandes all deras kanonad på Eder.

Jag tvivlar intet, att icke Edre trupper lära vara nu helt
fatigerade utav den stora fatigen de hela denna vintern ut-
stått, så att det nog lärer hava kostat uppå dem hela denna
tiden. Men I haver ock därmed mycket nu uträttat, så att
fienden tämmeligen är bliven kringjagader; och är han nu
körder på den sidan om strömmen och den kanten av Polen,
som vi vill helst hava honom uppå.

Nu kommer våren snart an, och de trupper, som här äro,
hava lättjats hela tiden och äro uppgödda i baraste goda
dagar. Men nu skola de ock snart komma däran att hjälpa
Eder ur dryga fatiger. Och hoppas jag, när något gräs bliver,
till att komma Edra närmre.»

När Karl låg i sin fältsäng med avbrutet ben, lät han alltid
efter framkomsten till kvarteren bära sig omkring bland
regementena för att med egna ögon förvissa sig om, hur
hans gossar hade det på förläggningsorten.

Regementsorder i Coyets dagbok belysa även denna sida
av förhållandena inom svenska armén. Några utdrag må
anföras:

»De sjuka vid kompanierna skall kornetten flitigt tillse,
och om dem något fattas, kaptenen det angiva; och ifall
kornetten ser kapten ingen anstalt därom vill göra, skall
han det anmäla hos majoren. Och rustmästarna skola till-
hållas att se väl till, att de sjuka få som oftast ren halm att
ligga på, och att de intet ligga i deras kläder. Skulle någon
vara så sjuk, att det befruktades, han skulle dö, måste
prästen hämtas i rättan tid, emedan han ännu vid något
förstånd är. Desslikes skola de tillse, att fältskären flitigt
afton och morgon dem betjänar, och i vidrigt fall sådant
angiva.o
