602 KARL XII:S ANFALLSKRIG MOT AUGUST.

honom började den politiska synkretsen mörkna vid samma
tid, som Karl XII:s lycka stod på sin middagshöjd. Att
vinna Karls bistånd räknade han näppeligen på, men han
inriktade sina ansträngningar på att draga nytta av honom
som medlare. Till den ändan gällde det att underblåsa den
misstämning mot Österrike, som kejsaren gav anledning
till'; och i det syftet skickade Ludvig ett hemligt sände-
bud till Karl XII.

Men resultatet blev lika med noll. Karl yttrade vid audien-
sen ej ett ord, och Piper var just ej mycket meddelsammare.
Ludvig hade räknat på att kunna besticka Piper och hade
instruerat sitt sändebud att lova ministern 300 000 francs,
om han kunde förmå Karl XII till en kraftig fredsmedling.
Men när fransmannen vidrörde denna sträng, slog Piper döv-
örat till; och genom att tillkalla Hermelin som tredje man lät
han sändebudet förstå, hur gagnlöst det var att göra vidare
försök. Fransmannen lät emellertid ej avskräcka sig utan
framkastade några dagar senare vid en middag, att hans
konung var beredd att ge Piper ett bevis på sin erkänsla.
Men då svarade ministern torrt: »Jag gör min plikt, då jag
tjänar min konung.s

Fram på våren 1707, när Ludvig X IV:s fältherre marskalk
Villars trängde in i södra Tyskland, lär den store krigaren
ha föreslagit Karl XII, att de svenska och franska arméerna
skulle i Bayern räcka varandra handen för att än en gång,
såsom i trettioåriga krigets dagar, bestämma Europas öde.

Ludvig XIV:s fiender började frukta, att ett hemligt för-
bund kunde vara slutet mellan Sverige och Frankrike. Deras
arméer vågade ej mer röra sig fritt, ty de kunde ju riskera
att få svenskarne i ryggen. För att vinna klarhet över de
många oroväckande ryktenas verkliga innebörd beslöt den
engelske hertigen av Marlborough, som efter Wilhelm III:s
död blivit själen i det stora förbundet mot Frankrike, att
avlägga ett besök i svenska högkvarteret, innan han öppnade
1707 års fälttåg. Så kommo samtidens två berömdaste fält-
herrar att stå ansikte mot ansikte. Vad månde väl följden bli
för Europa av mötet mellan dessa bägge män, som med för-
enade krafter kunde råda över en hel världsdels framtid?

! Se sid. 618.
