604 KARL XII:S ANFALLSKRIG MOT AUGUST.

Vilket mötel Den raffinerat slipade diplomaten och den
enkle, rättframme krigaren, som alltid med sitt svärd sönder-
huggit de snaror, motståndaren försökt snärja honom i! I en
dyrbar sammetsdräkt med juvelprydda knappar och läckra
brysselspetsar, som hängde ned på händerna, i silkesstrumpor
och skor med briljanterade spännen och med en turkosbesatt
hovvärja vid sidan stod den besegrade där, segraren däremot
i en enkel blå vapenrock med mässingsknappar, älgskinns-
handskar, som räckte upp över armbågarna, stora, grova
kragstövlar och en väldig huggvärja vid sidan.

De där spetsmanschetterna måtte allt ha stuckit Karl X II
i ögonen. Men. han kunde ju inte göra med sin höge ku-
sin som med general Örnestedt, den ende i hela svenska
armén, som gick med sådana prydnader. Om honom be-
rättas, att »Karl några gånger rev sönder dem för honoms»,
men »likväl inställde han sig med nya».

All väsensolikhet mellan de bägge furstarne, allt som hänt
dem emellan utgjorde dock ej något hinder för att de nu
hjärtligt och kärvänligt omfamnade varandra. »Konung Karl
gav konung August högra handem, berättar Nordberg, »och
obligerade? honom att gå förut in i salen, där de ånyo med
mycken hövlighet och glada miner betygade sitt nöje över
denna sammankomsten.» Sedan de bägge furstarne talats vid
en timmes tid, stego de till häst och redo i skritt till Alt-
Ranstädt, förtroligt samspråkande. En stor skara männi-
skor omgav dem, och bland de känslosamma tyskarne såg
man mången, som rördes till tårar vid åsynen av denna vän-
skap mellan de höga fränderna, som förut i åratal bekrigat
varandra av alla krafter. I Alt-Ranstädt fortsattes den för-
troliga samvaron vid den kungliga taffeln; och när natten
kom, avstod Karl sin egen sängkammare åt den höge gästen.

Från Leipzig, där August slog sig ned, gjorde han flere be-
sök i Karl XII:s läger och följde konungen på hans mönst-
ringar. För att riktigt ställa sig in hos sin frände började han
till och med efterlikna honom i hans klädedräkt. Så fick man
se den forne eleganten omkostymerad i en enkel blå rock
med mässingsknappar och stora smorlädersstövlar. Vare sig
Karl nu genomskådade komedien eller inte, så lyckades August

1 Nödgade.
