608 KARL XII:S ANFALLSKRIG MOT AUGUST.

han icke för tsaren. Därför hittade han på att föreslå Karl att
låta svenska trupper uppsnappa honom vid en förflyttning
från en ort till en annan. Men med harm svarade Karl XII,
att »sådana konster voro både onödiga och äventyrliga». Han
oville hava Patkul utan krus», såsom Hermelin uttrycker sig.

Då fann August det ej längre lönt att spjärna mot udden.
I mars 1707 blev den ryktbare statsfången förd från König-
stein och antvardad åt en svensk ryttartrupp, som förde ho-
nom, slagen i bojor, till regementets kvarter, där han tillsvi-
dare hölls under bevakning. Hermelin berättar i ett brev vid
denna tid: »Patkul sitter ännu fängslig vid generalmajor
Meijerfells regemente och lovar sig mycket hemligit vilja
uppenbara, där någon dit sändes, som honom kunde anhöra.
Han har i förstone intet velat äta eller dricka; men efter åtta
dagars förlopp begynte han äta något men är för någre dagar
sedan rörd av slag, så att han ej synes länge kunna leva.»

Att August bekvämade sig till att utlämna Patkull var en
följd ej blott av Karl XII:s strama hållning utan också därav,
att tsaren ej ville ge kurfursten den hjälp, han begärt mot
svenskarne. Peter misstrodde nu, han som alla andra, sin
forne bundsförvant alldeles för mycket för att vilja ge honom
några subsidier vidare, förrän han själv brutit freden.

I känslan av sin hjälplöshet gav August efter på en annan
punkt också: han avlät helt snällt den av Karl XII begärda
lyckönskan till Stanislav »för att göra Hans Majestät av
Sverige ett nöje, och för att det ej må förevitas Oss att ha
gjort svårigheter att efterkomma hans begäran», såsom det
betecknande nog heter i skrivelsen. Han slutade med att
artigt tillönska sin efterträdare, att denne måtte i Polen
finna trognare undersåtar än han själv haft.

x x
x

Karls förströelser under vistelsen i Sachsen bestodo som van-
ligt mest av långa ridturer. Han besökte därunder Lätzens
slagfält och tog noga reda på platsen, där Gustav Adolf stu-
pat. Därvid åtföljdes han av två gamla borgare från Litzen,
vilka av sina fäder hört berättas detaljer om det blodiga
slaget. Även i Wittenberg avlade Karl ett besök, och andakts-
fullt knäböjde han i den gamla slottskyrkan vid Luthers grav.
