612 KARL XII:S ANFALLSKRIG MOT AUGUST.

sinne. Drabanterna säja alla, att de aldrig kunna döma av
hans ansikte och åtbörder, vad han menar, eller huru han
är till mods — så alldeles är han sig alltid lika. De hava
ännu aldrig kunnat märka, att han någon förhärskande pas-
sion har. De kunna engång intet säja, vilken häst han i sitt
stall mer håller av än de andra — får han en bondmärr, det
gör honom lika mycket.

Jag påminner mig vad som tre präster i huvudkvarteret
på en gång mig berättade,! nämligen att utav många års
förfarenhet och observationer hava de änteligen märkt, att
kungen har fyra fastedagar i året, dem han sig själv ut-
valt, så att ingen därav vetat. Och på det ingen skulle det
få veta, har han de dagarne allom oveterligt ridit ut och
varit borta till aftonen. Den ena fastedagen är den, på vil-
ken han vann vid Narva, den andra, då han sköt Hården? med
laddstocken oförmodelig i skärrmytslande. De övriga vet man
intet varföre.

Som han alltid ser lika ut i ansiktet, så skall han ock
ha alltid lika gjorda kläder, starka och rymliga, aldrig
något på huvudet, hatten under armen, förutan då han
rider, svart halsduk, blå rock med mässingsknappar för-
gyllda, alla dagar stövlarna på, ett par stora älghudshandskar,
gehäng av samma slag, nog tilltaget, och en plit däruti, den
största som vid armén drags. Jag har själv sett, att han
ute på marken har stått rak och satt värjan bredvid med
doppskon i jorden och stött den vänstra armbågen på fästet.

Kungen lutar litet, när han sitter eller står, men när han
rider, ser han maklös brav ut. Han övergår alla generaler
och officerare i alla mål, det de alla efter så många års sta-
diga umgänge med förundran måste tillstå, och är alltså
så många tappra karlars och segrares överman. När alla
äro trötta, är han lika god, kan ingen dag vara utan att
rida, vilket sker strax efter måltiden och mest till Rehnsköld.

Förmiddagen sitter han i kansliet och ibland annat ritar
full det ena pappersarket efter det andra med truppers ran-
gerande, med tecken var rytteriet skall stå, var som fotfol-

1 Den ene av dem var Göran Nordberg. — ? Axel Hård, kammar-
herre och stallmästare, hade följt konungen i slagen vid Narva och
Dyna men råkade år 1701 vid en övning bliva ihjälskjuten av ko-
nungen, som djupt sörjde däröver.
