KARL XII I SACHSEN. 613

ket etc. Vindicativ! är han något: den som bryter, han sko-
nas intet; men allt vad han gör och befaller, sker med en
sådan kallsinnighet, som han ej själv därav visste. Det är
så lustigt att se uppå, huru de förnämsta fruentimbret ibland
komma så utstofferade ut och stå vid hans bord runt omkring
och kunna sig aldrig berömma, att hans strålande ögon
någonsin riktats på dem. Han ser intet en gång på August,
när han äter med honom, ej heller talar ett ord. August
sitter också tyst, när han är hos honom, men när han äter
för sig, talar han mycket med sina karlar. I comparaison?
sitter de liksom en vacker kavaljer och en bondedräng, som
nyss blivit soldat, tillsammans, vilken — den senare näm-
ligen — litet bondblyger sitter och ser ner. Det är, med ett
ord, en obegripelig stor kungl»

Om Karls deltagande i en bal i Leipzig berättar Alstrin
den 18 juni 1707. »Det roligsta var, att när konungen stått
en stund krokrygguter som en lång smal Upplandsbonddräng,
som nyss fått blå rock, 1 par stora handskar och stövlar på
sig, så steg han till vägs med sina stora steg, feck i ett fruen-
timber och steg ikring golvet det starkaste han kunde, utan
att någon takt observera, och slängde den andra stackarn,
evem det ock var, så hon flög som en hårvant och väl mindes,
att hon dansat med kungen. Man kunde så grant se på dem,
vem med honom dansat har: det uppsatta håret slokade och
flaxade på alla sidor, och de sågo så tilltåflade ut.»

Svenskarnes uppförande i kvarteren.

Det var icke blott för att låta sina hårt ansträngda trupper
hämta nya krafter och förstärka sig till den avgörande kam-
pen med ryssarne, som Karl hade förlagt dem i vinterkvarter
i det bördiga Sachsen; han hade också andra skäl. Augusts
tredska, när det gällde att uppfylla fredsvillkoren, hade tyd-
ligt ådagalagt, hur nödvändigt det var att hålla tummen
på ögat på honom. Men Karls uträkning med avseende på
den store intrigmakaren stannade icke vid att få honom till
att ordentligt fullgöra sina förpliktelser. Han måste också
oskadliggöra honom för en längre tid framåt, så att han

! Hämnesam. 2 Jämförelse [med varandra].
