614 KARL XII:'S ANFALLSKRIG MOT AUGUST.

icke skulle kunna i brådbrasket begå fredsbrott och falla
svenskarne i ryggen, när de marscherade mot hjärtat av Ryss-
land; annars var ju den fred, som avtvingats honom, icke
mycket värd. För att åstadkomma detta fanns det blott
ett medel. Det bestod i att så grundligt och systematiskt
utsuga Sachsens tillgångar, att dess kurfurste under den när-
maste framtiden ej skulle ha några hjälpkällor att påräkna
därifrån. Detta var alltså ett tredje syfte med den svenska
inkvarteringen i Sachsen.

Men man skall därför ej tro, att Karl XII:s bussar huserade
som rövare i dessa rika bygder. Något sådant hade emel-
lertid sachsarne befarat vid ryktet om deras antågande. Far-
far och farmor kunde nog berätta om hur Banérs och Tor-
stenssons härskaror farit fram där. Därför flydde Sachsens
inbyggare i stora hopar till Preussen och Thäringen, och dit
gingo också många vagnsforor, lastade med deras dyrbaraste
egendom.

Men Karl skulle visa sachsarne en svensk armé med samma
stränga tukt som i de dagar, då svenska soldater första
gången kommo dit för att bistå dem mot härjande och sköv-
lande fiender. Till sin häpnad sågo de, att Gustav Adolfs
disciplin åter levat upp inom svenska hären under hans unge
arvtagares kraftiga ledning.

Redan samma dag, som freden mellan Karl och August
underskrevs, utfärdade Karl XII en ordningsstadga för sina
trupper i Sachsen, vari han allvarligt inskärpte, att oingen
må understå sig att utan kontant betalning fordra och mot-
taga något i kvarteren, undantagandes furage». Och vad
detta beträffade, skulle de, som handskades vwvårdslöst och
slösaktigt därmed, själva få ersätta förlusterna.

Officerarne skulle vidare snoga tillse, att den ena byn eller
invånaren ej betungades mer än den andra».

Alla andra slags utpressningar, godtycklighet och intrång i
invånarnes äganderätt förbjödos.

Vidare heter det: »>Ingen må understå sig att slå eller med
skällsord överfalla sin värd eller dennes folk och tjänare, än
mindre att röva eller begå annat våld.»

Till Sachsens inbyggare riktade Karl en särskild uppmaning
att anmäla alla överträdelser av denna förordning hos ve-
derbörande befälhavare eller, om det ej hjälpte, hos general-
