616 KARL XII:S ANFALLSKRIG MOT AUGUST.

nom från att stjäla en filbunke: på konungens uttryckliga
order blev det dödsstraff i bägge fallen.

De flesta samtida upptecknare av sachsiska ortskrönikor
ha nästan idel beröm för den stränga manstukt och goda ord-
ning, som rådde bland svenskarne. Något som mycket slog
an på Sachsens befolkning var deras plägsed att efter det
gamla bruket i Gustav Adolfs härar hålla bön två gånger dag-
ligen. Det gjorde så starkt intryck på sachsarne, att de också
införde offentliga bönestunder, vid vilka hela menigheten
knäböjde.

De klagomål, som framfördes av den fredliga befolkningen
mot de inkvarterade soldaterna, gällde huvudsakligen de
polska trupper, vilka Stanislav fört in i landet vid samma tid,
som svenskarne ryckte in där. För att stävja deras rovlyst-
nad måste Karl utfärda en särskilt för dem avsedd förordning,
vari han ålade dem samma skyldigheter mot Sachsens be-
folkning, som han fordrade av sina egna krigare. Den sol-
dat, som bröte mot konungens föreskrifter, ägde landets in-
vånare att överlämna till närmaste regemente i och för av-
straffning. Prygel blev den vanliga påföljden för sådana
överträdelser av gällande förordningar.

I april 1707 började emellertid Karl tycka, att klagomålen
blivit för talrika, och lät därför sätta i gång en särskild räfst.
Han uppdrog åt generalauditör Lilliestierna att tillsammans
med tvenne andra svenska ämbetsmän resa omkring till de
olika regementena för att undersöka, vilka övergrepp solda-
terna begått mot den fredliga befolkningen, och bestraffa
dem. För att därvid största möjliga rättvisa skulle veder-
faras landets invånare, ordnades på Karls önskan så, att
kommissionen förstärktes med tre sachsare, nämligen kam-
marrådet von Plötz och två riksdagsmän från det område,
där respektive regemente var förlagt.

Först i augusti blev kommissionen färdig med sin krävan-
de uppgift, och dess akter i 26 digra band, vilka nu förvaras i
sachsiska statsarkivet i Dresden, vittna om hur grundligt
den arbetat för att upptäcka och avhjälpa alla missförhål-
landen. Plötz prisar också i privatbrev de svenska ledamö-
ternas samvetsgrannhet och opartiska nit för rättvisan,
deras redliga omsorger om att bereda den förfördelade er-
sättning och straffa den skyldige. Med beundransvärt tå-
