618 KARL XII:S ANFALLSKRIG MOT AUGUST.

I de sachsiska kvarteren hämtade svenska armén ej blott
krafter till nya ansträngningar utan förstärktes även betyd-
ligt i antal genom värvningar i Tyskland. Och så lockande
var den nordiske krigarkonungens rykte, att varhelst hans
värvningstrummor rördes, »Dlämnade de unga männen i massa
sina fädernehem för att gå att tjäna konungen av Sverige,
så att våra officerare blott hade att bland de grannaste kar-
lar välja dem, som behagade dem mest>, såsom ett ögonvittne
med förtjusning konstaterar.

Nils Reuterholm berättar, att alla slags nationaliteter nu
voro representerade i svenska armén, »både italienare, span-
jorer, engeländare och judar», och tillägger: »Överste Breit-
holtz sade mig i Sachsen, att han ock har en eremit under
sitt regimente. Det är otroligit, huru gärna man allestädes vill
taga tjänst under vår armé.: I Schlesien har folket trugat
sig på våra överstar, som där värvat.»

Litteratur: Samuel Bring, Till frågan om Pipers politiska heder-
lighet (Historisk tidskrift för år 1909).
Brev från A. Alstrin till professor J. Upmarck (Histo-
risk tidskrift för år 1884).
Nils Reuterholm till Jakob Cronstedt 1706—1707, medd.

af Lydia Wahlström (Personhistorisk tidskrift
för år 1908).

Sveriges sista bragd som evangelisk stor-
makt.

Å våren 1707 var tiden inne för fälttåget mot Ryssland,
Pmen intet uppbrott blev av. Orsaken var följande.

I freden i Alt-Ranstädt fanns, som nämnt, en para-
graf, som innehöll, att August skulle till Karl XII utlämna
de ryska hjälptrupper, vilka funnos kvar i Sachsen vid freds-
slutet. Emellertid hade dessa sedan gått i tyske kejsarens
tjänst, att av honom användas i kriget mot Frankrike. Och
när Karl fordrade, att fredsvillkoret skulle uppfyllas, svarade
August, att det kunde han icke, ty han hade ej längre nå-
gon makt över de ryska soldaterna.

Kejsar Josef hade förut retat Karl genom att alltid hålla
med August, så långt han vågat, och hade även lagt i dagen
