GENOM POLEN OCH LITHAUEN TILL RYSKA GRÄNSEN. 641

männen i hans omgivning. Visserligen skulle han lätt ha
kunnat återtaga de förlorade områdena, men någon varak-
tig framgång skulle därmed ej varit vunnen. Karl kunde
ju ej beständigt bli stående där med sin här, och så snart han
lämnade dessa trakter, skulle ryssarne vara där och börja
leken på nytt. Nej, nu gällde det att bringa den östeurope-
iska frågan till en definitiv lösning.

Det sannolikhetsresultat, som framgått av meningsut-
bytet angående Karl XII:s ryska fälttågsplaner, är, att hans
huvudsyfte varit att rikta en avgörande stöt mot Rysslands
hjärta, den gamla, heliga huvudstaden Moskva. Ett sådant
tillvägagående hade ju förut medfört önskad verkan gent
emot de båda andra fienderna. Fredrik IV hade nämligen
tvingats till fred genom faran för Köpenhamn, August II
likaså genom svenskarnes inbrott i Sachsen.

Den forskare, som grundligast satt sig in i dessa frågor, är
Stille, som också underkastat dem en skarpsinnig gransk-
ning i detalj ur militära synpunkter och under samarbete
med militära fackmän. Klart är ju, att taktiska och
strategiska rörelser måste bedömas av fackmän, om de-
ras verkliga innebörd och ändamål skola kunna klar-
läggas. För att förstå Karl XII:s, liksom varje annan fält-
herres militära operationer är det även absolut nödvändigt
att känna till vägnätet och terrängen. Att söka bedöma
hans fälttåg utan hänsyn till dåvarande vägförbindelser och
till flodlinjernas betydelse för operationerna, är ungefär lika
orimligt, som om någon skulle ta sig för att på sjökortet draga
upp farleder utan att bry sig om grund och undervattens-
skär. Något liknande har emellertid faktiskt skett i en del
historisk litteratur. Detta har också lett till att kritik rik-
tats mot Karl XII, för att han t. ex. icke marscherade raka
vägen genom sumpmarker och skogar, där det skulle varit
absolut omöjligt att föra fram en större armé! — Resultaten
av Stilles granskning har vunnit ytterligare bärkraft genom
generalstabens stora arbete »Karl XII på slagfältets. Obe-
stridligen äro dessa tydningsförsök också överlägsna mot-
sidans däri, att det genom dem har blivit någon mening
med vad ett av Sveriges skarpaste huvuden tog sig för,
medan man i äldre framställningar ej haft andra förklarings-
grunder än Karls envishet och oresonliga kamplystnad.
