GENOM POLEN OCH LITHAUEN TILL RYSKA GRÄNSEN. 655

se dem, lärer du först se, vad för ett slugt huvud det är. Ja
Gud bevare den herren! Det är en kaxe för alla kungar.»
Samme mans dagbok ger oss ett starkt intryck av hur inten-
sivt konungen bedrev dessa övningar. Så skriver han t. ex.:
»Den 25 april 1708 kom Hans Maj:t bittida till mig om mor-
gonen och gav mig order, att han ville exercera efter midda-
gen, då jag lät komma tillsammans 488 man. Och var Hans
Maj:t precis kl. 2 hos oss där och begynte straxt att exercera
de nya exercitier, som Hans Maj:t själv allra nådigst har
inventerat för infanteriet. Och begynte med svängningarna,
och kontinuerades med exercerandet allt immerfort till kl.
10 om aftonen. — Den 26 hölls predikan kl. 10. — Den 27
lät Hans Maj:t utdraga 864 man och begynte att exercera
kl. 6 om morgonen och gav sig knappt tid att äta något och
vidare continuerade att exercera till kl.9 om aftonen, då
Hans Maj:t reste bort. — Den 28 kom åter 864 man tillsam-
mans kl. 4 efter middagen och exercerade träffningarna och
något av svängningarna allt intill aftonen kl. 7, då Hans
Maj:t genomgått alla exercitierna.»
&

Under denna tid avled vid Upplands regemente en italiensk
prins Mazerani, som på hösten 1705 kom till armén och sade
sig vilja övergå till evangeliska läran, vars grundtankar han
förut inhämtat. Han gjorde sin nya trosbekännelse inför
hovkonsistorium. Ur konungens egen kassa erhöll han pen-
ningar till ekipering och underhåll och fick följa armén som
volontär, men av okänd anledning ville Karl X II ej ge honom
någon fast befälsplats. Sin kvarlåtenskap hade han testa-
menterat åt prästerna vid Upplands regemente.

Vid samma tid kom en polsk prins till högkvarteret och
förklarade sig önska övergå till den evangeliska kyrkan. Han
hade förut av påven blivit sänd som missionär till Kina, >»var-
est han sade sig ha va varit i 12 år och imedlertid döpt 6,000
hedningar.» Vid sin återkomst hem hade han emellertid ge-
nom läsning av protestantiska böcker bragts att tvivla på
den romerska kyrkans lära. »Han gjorde sin avsägelse och
tros bekännelse i consistorio med ett vackert tal på latin,
som han själv uppsatt.» För att han ej skulle bli antastad
för sitt avfall från romerska kyrkan, gav konungen honom
