GENOM POLEN OCH LITHAUEN TILL RYSKA GRÄNSEN. 659

under avtal att när campagnen vore till ända och armén
kommen i vinterkvarter, skulle jag, om jag bleve vid liv,
komma tillbaka igem.

Men så hjälplöst kär var Dahlberg dock icke, att han föll
för förslaget att gömma sig undan i ett närbeläget kloster
och övergå till katolska religionen för att genast få äkta
skön Clara — han ville först, invände han, göra det fälttåg,
han förpliktat sig till, [fast skilsmässan var å båda sidor så
mycket sensiblare, som vår sammanlevnad varit menlös,
ren och obefläckad», såsom han säger, tilläggande: »Ingen
av oss förmådde tala för gråt.»

Men plikten kallade, och vår karolin fick lämna sin käresta
samt »anträda en svår och besvärlig marche, som gav intet
tid att tänka på amour utan allenast huru vi måtte kunna
hålla ut de svåra fatiger,! varmed vi natt och dag besvärades
under en continuerlig? marche, till dess vi stötte på ryska
armén».

En polsk flickas hågkomst av Karl XIL

Vid denna tid vistades Karl X II ett par dagar på ett adligt
gods norr om Minsk, som hette Korolny. Dottern i huset,
som då var elva år, fick nu ett minne för livet, som hon kunde
in i senaste ålderdomen återberätta för sena tiders barn.
Många stora ting och världsskakande händelser fick hon
uppleva, ty hon uppnådde den sällsynt höga åldern av 115
år, men den unge svenske konungens bild bevarade hon i
underbar friskhet hela livet igenom. Hennes släkting, ro-
manförfattaren Thaddeus Bulgarin, som också var bördig
från Lithauen, berättar i sina memoarer om ett besök, som
han gjorde hos henne på hennes änkesäte år 1807, då hon
alltså var 110 år gammal. Det var en stolt gammal dam,
pana Onjuchowska, och det var inte värt att någon kom
fram med ett andragande till henne, där hon satt i sin stol
med guldkryckan i hand, utan att vederbörande först böjde
sig till golvet och kysste hennes sko. Trots hennes höga
ålder, förrådde hennes berättelse om barndomsminnena från
Karl XII:s tid inget tecken till minnesslöhet eller förvirring.

1 Strapatser. — ? Oavbruten.
