GENOM POLEN OCH LITHAUEN TILL RYSKA GRÄNSEN. 665

medförde alltså det resultatet, att han ej fick mer än två
tredjedelar av ryska armén mot sig, då det gällde att forcera
Vabitj-linjen.

Den unge hjältekonungens bild är vid denna tid tecknad i
några raska drag av en apotekare Lambert, som anlände till
armén under de dagar, då Karl förberedde den avgörande
striden. »Jag såg», skriver han, »konungen som oftast, och Gud
vet, första gången de mig honom viste, kolnade det i mitt
hjärta. Jag såg honom gå långsamt, klädd i blå rock, mässings-
knappar uti och lädergehäng där utanpå, stövlor och sporrar
som en annan underofficer, stor förgylld knapp i hatten. Un-
ders bittida om mornarne red han omkring i armén och läg-
ret, stal sig in på officerarne, som sades, ibland. Men voro
de lustiga, for han dem förbi. Greve Piper gick gråklädd,
en fet, tjocker herre. Många cavaljerer och överstar bockade
sig för honom djupt, då han sin hatt ej rörde.»

Först efter noggranna rekognosceringar, vilkas grundlig-
het intygas av både svenska och ryska källor, uppgjorde
Karl sin anfallsplan. Han begagnade sig därvid av en svag-
het i den ryska ställningen, som han snart kom underfund
med. Fiendens högra flygel, som var starkast, stod näm-
ligen skild från centern av en tre kilometer lång skog, ge-
nom vilken blott två vägar ledde. Båda vägarna fram-
gingo så nära stranden, att de kunde beskjutas från en höjd
på motsatta stranden. Dit lät Karl under natten till den 4
juli föra upp artilleri. Så var alltså den fientliga styrkan
uppdelad i två avdelningar, som endast med stor manspillan
kunde komma varandra till hjälp.

Nu riktar Karl anfallsstöten mot den punkt, där fienden
är svagast, nämligen centern; men dessförinnan har han vänt
fiendens uppmärksamhet från detta håll genom att utsprida
rykten, att svenskarne ämna kringgå fiendens högra fly-
gel. Därigenom riktas ryska överbefälets hela vaksamhet
åt höger, alltså bort från det håll, där centern och vänstra
flygeln stå.

Det är i dagbräckningen den 4 juli, som Karl öppnar stri-
den. Följd av sina karoliner vadar han genom ån, med
vattnet ända upp under armarna. Ryssarne räkna emeller-
tid på att ha ett säkert skydd i de vidsträckta kärrmarker,
som utbreda sig framför dem. Men ej heller denna oländiga
