GENOM POLEN OCH LITHAUEN TILL RYSKA GRÄNSEN, 673

mängd hästar och kameler — sådana lastdjur användes
nämligen inom både ryska och svenska armén — samt
flere vagnar, fulla med kvinnor, lämnades i sticket. De
fångna damerna blevo emellertid av Karl XII enligt hans
ridderliga vana genast frigivna.

Konungen stannade några dagar vid Tjerikov och lät sina
trupper öppna eld mot fienden på andra flodstranden. Jo-
sias Cederhielm berättar: »Så snart någon av fienden sig
lät se, blev han utav studsare och musqueter klippter. Man
såg två å tre falla av Hans Maj:ts egna skott, som då och då
tog musqueten av bussarna och därmed anlade, ståendes
upprätt, helt obetäckt, oaktat fiendens skott av två stycken!
och musqueterna från andra sidan.» Men något allvarligt för-
sök att tilltvinga sig övergången över floden gjorde konungen
lika litet som han visat någon iver att snabbt hinna dit.

Emellertid kunde Karl X II ej länge bli stående vid Tjerikov
och vänta, ty då skulle tsaren begripa, vad hela hans manöver
gick ut på, och i konungens rygg inlåta sig på företag mot
Lewenhaupts kår. Nej, det gällde att alltjämt hålla ryssarne
i ovisshet om meningen med det hela.

Därför ändrar Karl XII plötsligt den 24 augusti återigen
marschriktning och rycker norrut — mot Smolensk, tycks
det. I hast koncentreras då de ryska stridskrafterna ånyo
åt detta håll, och en del skarpa strider äga rum, tydande på
att Karl ändå tänker forcera vägen åt Smolensk.

Den 11 september kom konungen till Tatarsk vid ryska
gränsen, blott 80 kilometer från Smolensk. Om det nu var
hans mening att tåga mot denna stad och därifrån mot Moskva,
lyckades tsar Peter förhindra det genom att börja bränna i
eget land, så att »allt stod i lågor på samma sätt, som man
framställer helvetetso — heter det i en officiell svensk redo-
görelse från denna tid. Hela slättbygden å ömse sidor om
gränsen, så långt man kunde se, stod i ljusan låga.

Då några förråd alltså icke kunde anskaffas inom den när-
maste omnejden, var det en så mycket värre olycka, att den
medförda provianten till följd av ihållande fuktig väderlek
började skämmas. Man måste gripa till rovor och kål såsom
ersättning för bröd. Och då svenska avdelningar sändes ut

1 Två kanoner.
