FRÅN RYSKA GRÄNSEN TILL PULTAVA. 677

let för att tåga söderut, ryckt Lewenhaupt ett par dagsleder
till mötes! Den strategiska fara, som därmed var förbunden,
och som måste ha resulterat i betydande manspillan vid
övergången av Bjesed och Iput, förefaller dock mindre än
den olycka, som blev följden av att Lewenhaupt ensam
måste reda sig mot ryssarne.

Litteratur: A. E. Rappe, Karl XII:s plan för fälttåget mot
Ryssland 1708 och 1709 (Kungl. Krigsvetenskaps-
akademiens handlingar för år 1892).

Arthur Stille, Carl XII:s fälttågsplaner 1707—1709;
häft. kr. 5: 50.

A. Z Myschlajevski, Den ryska fälttågsplanen 1708.
Från ryskan af L. Hammarskiöld (Historisk tid-
skrift för år 1912).

C. Hallendorff, Karl XII och Lewenhaupt år 1708
(Upsala universitets årsskrift för år 1902).

Axel Gyllenkrooks relationer från Karl XII:s krig,
utgifna af Nils Sjöberg, häft. kr. 5: —

M.K Martjenko, Striden vid Holovczin. Från ryskan
af J. Petrelli (Historisk tidskrift för år 1902).

Oswald Kuylenstierna, Karl XII:s drabanter.

Max Schärer von Waldheim, Prins Maximilian
Emanuel af Wiärttemberg, en tapper dragonöfverste
i Karl XII:s armé; häft. kr. 5: 75.

Från ryska gränsen till Pultava.

Karl marscherar in i Severien.

Tatarsk och marscherade söderut. Konungen med

avantgardet skyndade i väg i raskare marsch än den
övriga armén. På andra sidan floden Soz kom man in i en
20 mil lång skog med sumpmarker, där kanoner och trossfor-
don sjönko djupt ned i dyn. Förplägnaden mötte här stora
svårigheter, och soldaterna angrepos av febersjukdomar.
Överste Nils Gyllenstierna, som följde med konungen, be-
rättar i sin dagbok om karolinernas vedermödor under mar-
schen genom denna »grymma skog, varigenom tillförene

DEN 15 september bröt svenska huvudarmén upp från
