686 FRÅN ALT-RANSTÄDT TILL PEREVOLOTJNA.

undantagandes några rå rovor och rödbetur, som jag av
några kavalleriofficerare bekom, som varit ute på parti,!
jämväl ock några kålstockar samt annan ovanlig spis. Gene-
ralerna själva hade varken bröd eller salt under denna mar-
schen. Summa: sådane rätter, som man tillförene haft en
styggelse före att röra vid, smakade oss nu så väl som den
skönaste marsipan. De stunder, som man ibland vilade om
nättren under blott himmel i regn och slagg,” tillskyndade
oss större glädje och ro, än man förr haft i stora gästabud och
sköna dunesängar.» Dagligen stupade hundratals hästar,
utmattade av den stränga marschen.

När Lewenhaupt äntligen den 13 oktober ankom till hu-
vudarmén, förde han med sig blott hälften av sin ursprung-
liga styrka, omkring 6,000 utblottade krigare. Och oersätt-
lig var förlusten av de värdefulla förråden.

& x

. Sorgebudet om olyckan vid Ljesna hade nått Karl strax

efter underrättelsen om Lagercronas bedrifter. Karl XII
hörde ej till dem, som låta sig nedslås av olyckor, men nu
blev även denna starka natur rubbad ur sin jämvikt. Han
var, berättar Gyllenkrok, »i några dagar så orolig, att han om
natten kom till mitt kvarter, där överste Karl Hård låg med
mig i en stuga, då vi måste bägge underhålla Hans Maj:t
med discurser? om likgiltiga ämnen, emedan konungen ej
kunde sova, och måste följa Hans Maj:t till sitt kvarter
och sammaledes discurrera,' medan han låg på sin säng i sina
kläder».

Men för utomstående lät Karl ingenting märka utan grep
sig åter verket an med friska tag.

Och trots allt gav han generalen sitt erkännande för det
sätt, på vilket han utfört reträtten. Det ansågs också allmänt
inom armén vara vundran värt, att av den lilla hopen, in-
stängd emellan strömmar, ett ben kunde undankomma» —
det är Cederhielms ord.

1 Strövtåg. — ? Slask. — ? Samtal. — t Samspråka.
