692 FRÅN ALT-RANSTÄDT TILL PEREVOLOTJNA.

nom i en galge på torget.» Och en hel veckas tid efteråt
ringde det i Moskvas kyrkklockor, som om ryska riket be-
friats från en stor fara.

Baturins fall var en ny allvarsam motgång för de våra.
Ej nog med att svenska armén härigenom gick miste om
välbehövliga krigsförnödenheter; kosackernas upprorsrö-
relse mot moskoviterna förlamades också. Svenskarne möt-
tes i Ukraina icke av bundsförvanter utan av ett mer eller
mindre fientligt sinnat folk. Och vad företaget mot Novgo-
rod Sjeversk beträffar, så hade Karl snart funnit sig föran-
låten att avstå från försöket att bemäktiga sig denna plats,
eftersom det skulle ha kostat alltför mycken manspillan.

Hopplöst var dock ingalunda Karl XII:s företag efter
detta nya olycksslag. Från det bördiga Ukraina som
operationsbasis var ett framryckande mot det inre av Ryss-
land ännu möjligt. Ännu hade han 30,000 man under sitt
befäl. Avgången vid huvudarmén hade utgjort ungefär en
fjärdedel av den ursprungliga styrkan, vilket ej får anses
såsom något oproportionerligt mycket under ett fälttåg,
som varat i över ett år och ägt rum i delvis mycket besvärlig
terräng under kylig och regnig väderlek. Helt andra siffror
utvisa förlusterna inom den armé, som Napoleon på somma-
ren 1812 förde mot Moskva. Dess numerär nedgick under
tre månaders fälttåg från 300,000 till 100,000 man, alltså
en minskning med 2/3 av den ursprungliga styrkan.

Ukraina skildras av ett dåtida ögonvittne, löjtnant Pihl-
ström vid Dalregementet, såsom »ett kosteligt och skönt
land» med »stor ymnoghet av korn, råg, vete, havre, hirsgryn,
lin, hampa och tobak samt annat, såsom honung och skön
fet boskap, så att man rätteligen kan kalla det för Kanaans
lands. - Byarna lågo då som nu nere i dalarna — ty blott
där finns det tillgång på vatten. Husen voro »flätade med
ris eller halm och däruppå innan och utan lerdragna».

Samma intryck av landets ymnighet, som Pihlströms
dagbok ger, möter oss litet varstädes i samtida anteckningar.
Men vår vän Lyth, som också gillar landet, tycker inte om
inbyggarne: »Ett illakt och svinaktigt folk är här att finna>,
påstår han. Här gällde det nu för svenskarne att komma
fienden i förväg, och den gången lyckades det. Den 18 no-
vember fattade Karl posto i staden Romny, och dagen därpå
