702 FRÅN ALT-RANSTÄDT TILL PEREVOLOTJNA.

förmådde. Karls hot var nog ej avsett annat än att skrämma;
och ej heller var det så allvarligt menat, när han gick och
smågnolade för sig själv: »Lilla Veprik, lilla Veprik, din
kommendant skall hänga.»

Emellertid gav han befallning att storma staden. Då
mötte svenskarne ett oväntat kraftigt motstånd, och före-
taget kostade dem alltför stora förluster i förhållande till
fästningens betydelse. Uppgifterna växla mellan 200 och 400
dödade, och särskilt sorgligt var, att så många framstående
män av befälet måste sätta livet till »för ett så lumpet och
liderligt näste», såsom Jöran Nordberg kallar staden. Det
var, klagar Cederhielm, »eliten och gräddan av officerarne»,
som stupade här. Bland dem voro flere »förträfflige ämnen
till goda generaler.

I den svenska hären rådde en dyster stämning över den
förlust, som den »lilla kåken» Veprik vållat. Om Karl XII:s
sinnesstämning vittnar följande yttrande av Piper till Gyllen-
krok: »Konungen är mycket i sitt sinne bedrövad över den
olyckeliga Vepriks actiom», och Piper tillade, att konungen
slär härefter se sig bättre föres. Därvid måste emellertid
beaktas, att erövringen av Veprik ej var ett isolerat företag
utan det första ledet i framryckningen mot de ryska ställ-
ningarna i Psiol-linjen. På ryska sidan har man också be-
traktat kampen om fästet ur denna synpunkt.

Karl XII:s avsteg från den försiktiga taktik, som han hit-
tills så gott som alltid följt, hade gett så nedslående resultat,
att han ej vidare ville utsätta sig för risken att sålunda de-
cimera sin genom köldens härjningar försvagade armé utan
beslöt uppge framryckningen längs Psiol-linjen.

Men på ryska sidan kände man alltför väl sin motståndare
för att tro, att han därmed avstått från offensiven. Man
räknade nu ut, att han i stället skulle försöka ett fram-
ryckande över Vorskla, mot Charkovw, där han skulle kom-
ma in på stora vägen till Kursk. Ryssarne förlade därför
betydande rytteristyrkor öster om Vorskla. De skulle också
snart få mäta sig med karolinerna. Med våldsam kraft kas-
tade sig Karl över dem och vräkte dem undan från den ena
ställningen till den andra Det svenska kavalleriets dug-
lighet — särskilt drabanternas dödsföraktande mod — be-
stod här ett av sina stoltaste prov i kamp mot en flere gån-
