710 FRÅN ALT-RANSTÄDT TILL PEREVOLOTJNA.

lingar på detta sätt inleddes, hoppades seraskieren, att Höga
porten skulle vara hågad att sända den tatariska armén till
svenskarnes hjälp.

Emellertid var det ju all anledning att vänta, att om tata-
rerna finge kasta sig i kriget, skulle de draga turkarne med
i leken, och så skulle den östeuropeiska frågan vilket ögon-
blick som helst kunna komma i ett för Karl XII betydligt
mera fördelaktigt läge. En avgörande vändpunkt i kriget
syntes vara nära.

Det är mot bakgrunden av dessa politiska förhållanden,
som Karl XII:s krigföring på våren 1709 måste ses. Den
har nu en avvaktande karaktär. Tillsvidare synes huvudsyf-
tet för honom inskränka sig till att hålla sig fast vid staden
Pultava, där stora vägar från olika håll sammanlöpte.
Här kunde han räcka handen åt den polska hjälptrupp,
som väntades under Stanislavs befäl, och som han fick veta
hunnit till Lemberg. Här var också en lämplig utgångs-
punkt för förbindelser med khanen på Krim.

Litteratur: Alfred Jensen, Mazepa. Historiska bilder från
Ukraina och Karl XII:s dagar; häft. kr. 4:75.
N. Kostomarov, Mazepa och Karl XIL Öfversätt-

ning från ryskan af C. Silfverstolpe (Historisk
tidskrift för år 1883).

En karolin som krigare och familjefar.

Stålhammar i fält med Karl XII. Där ute i kriget
blev han major och överstelöjtnant, men som sådan
fick han aldrig återse sitt kära Salshult, där hans hustru,
fru Sofia Drake, styrde och ställde med kraftig men ändock
mild hand. Många voro de svenska kvinnor, som i likhet
med »majorskan på Salshult) fingo taga på sig ansvaret att
ensamma hålla ihop hemmet och uppfostra barnen, då män-
nen lågo ute i fejd mot rikets fiender och man där hemma
långa tider levde i ovisshet om var både konung och här
befunno sig.
I familjearkivet på Salshult förvaras flere brev, vilka den

O
!_ R 1700 gick ryttmästaren vid Smålaads kavalleri Jon
