PULTAVAS BELÄGRING. KONUNGEN BLIR SÅRAD. 721

Samtalet fortsattes även nu till fram emot midnatt, då
konungen gick till sitt kvarter för att få sig mat.

Karls förut omtalade skämtsamma ord till Gyllenkrok
och andra, som skötte belägringsarbetet, komma oss, lik-
som fänrik Petre, att ana, att det låg något bakom hans
egendomliga sätt att driva belägringen. Och situationen
klarnar ytterligare, när man får höra uttalanden av Hermelin
och Rehnsköld, som gå ut visserligen ej på vad Petre gis-
sat men därpå, att konungen ej ville riskera en huvuddrabb-
ning, innan Stanislav kommit med förstärkning. Till dess
gällde det att rikta ryssarnes uppmärksamhet åt något sär-
skilt håll, och så ställde Karl till med en skenbelägring av
Pultava — ty något annat var det uppenbarligen icke.

När sedan tiden bleve lämplig för ett fältslag, vore ju Pul-
tavas belägring ett sätt att locka tsaren inom räckhåll för
den efterlängtade avgörande striden. — Så tillvida ligger
det alltså en sanning i Petres gissning.

Fästningens snara fall var ingalunda i Karls intresse.
Då skulle ju så att säga betet på den krok, han lagt ut, vara
borta. Men å andra sidan måste han föra den låtsade be-
lägringen så, att den gåve intryck av att vara allvarligt me-
nad. Det var ingen lätt sak, och sin vana trogen röjde Karl
ej hemligheten för sin omgivning. Varken Piper, Lewenhaupt
eller Gyllenkrok förstod honom; men som vi sett, hade dock
en och annan av hans män kommit under fund med att här
var något besynnerligt i luften. Löjtnant von Weihe skriver
också i sin dagbok, att >med belägringen var inget riktigt
allvar», och han uttalar samma förmodan som Petre, att
syftemålet med detta företag var att locka tsaren till strid.

Till trakten av Pultava drogo sig också mycket riktigt de
ryska stridskrafterna och intogo en befäst ställning på mot-
satta stranden av Vorskla. Därigenom ville de också förhind-
ra, att en tatarisk armé, som sades vara i anmarsch,! skulle
kunna förena sig med den svenska.

En annan sida av Karl XII:s personlighet kommer också
fram i Petres dagbok från denna tid. Den 6 juni fick den
unge krigaren ett tjänsteuppdrag, som förde honom till
konungens kvarter. Händelsevis kom han då att bli vittne
till Karls morgonbön, som konungen förrättade i skuggan

1 Jfr sid. 709.
