732 FRÅN ALT-RANSTÄDT TILL PEREVOLOTJNA.

framför Livgardets tält. Och kring densamma lade sig gene-
ralerna, insvepta i sina kappor, att vila en stund. Men redan
kl. 11 om kvällen hördes ropet »Upp, upp! Nu är tid att
marscherab» Då blev det hastigt liv i bussarne, och snart
befann sig hela fotfolket i full marsch mot fienden.

Vid midnattstid bröt även rytteriet upp.

Före dagens inbrott den 28 juni 1709 stod svenska hären
uppställd framför de ryska förskansningarna. Därinom be-
fann sig nu tsar Peter med 45,000 man och kraftigt artilleri.
Sedan Karl avdelat manskap till bevakning av trossen och
andra uppgifter, kunde han föra i elden högst 14,000 man.

Bild från svenska arméns utrustning under ryska fälttåget.
Till vänster en fältvagn med konungens monogram. Till höger den
hästbår, varpå Karl XII fördes under slaget vid Pultava.

Svenskarnes underlägsenhet i antal var dock icke så be-
tydande i fråga om kavalleriet, vilket alltjämt var det vikti-
gaste vapenslaget, ty här stodo 7,000 man mot 10,000; och
knappast någonsin hade det ryska kavalleriet, hur många
gånger överlägset i antal det än varit, kunnat uträtta något
mot det svenska. Detta skall bl. a. ha berott därpå, att de
ryska hästarna icke kunde ordentligt inridas för krigsbruk,
och att ryttarne ej kunde vänjas av med att använda värjan
till hugg. Detta hade nämligen i sin tur till följd, att skvadro-
nerna ej kunde hålla samman utan sprängdes och skingrades
av det tätt sammanslutna svenska kavalleriet, där ryttarne
alltid använde värjan till stöt.

Det svenska överbefälet kunde alltså ha gott hopp om att
vårt rytteri utan större svårighet skulle driva undan det ryska.
Och sedan detta väl skett, borde fiendens infanteri, berövat
