KAPITULATIONEN VID PEREVOLOTJNA. 757

Den engelske envoyén Whitworth berättar i sina depescher
från Ryssland, att Menschikovs styrka utgjordes av endast
yY,000 man, och att ryssarne blevo högst förbluffade, när
de funno, att deras fångar icke, som de föreställt sig, besto-
do av omkring 7,000 man utan av 16,000. Också anmärker
han: »Troligen kan historien icke uppvisa något annat exem-
pel på att så starka reguljära trupper utan ett försök = till
motstånd underkastat sig ett sådant ödel

»Ett sådant ödel» Ja säkert ha karolinerna under de långa
åren från 1709 till 1721 bittert ångrat, att de läto klenmodig-
hetens anda råda vid Perevolotjna.

Det mottagande, som de tillfångatagna svenskarne rönte
från tsar Peters sida, då han kort efter kapitulationen an-
lände till Perevolotjna, bådade intet gott. I en rysk dagbok
från 1709, sannolikt förd av en präst, skildras Hans tsa-
riska Majestät i det ögonblick, då han får syn på sina
fångar: han »pekade på dem med värjan och behagade
säga: ”Se där äro smädarne och bespottarne av vår rätta
gudsfruktan och tro, de som hava förstört och ödelagt
Herrens tempel och kastat ut de heliga sakramenten. Här
har nu Gud straffat dem för deras gärningar, de där,
som skröto av att de skulle sätta mig av tronen. Men ge-
nom Guds hjälp och Edra skarpa vapen får man nu se dem
likt en boskapshjord drivas ut ur riket blott medelst edra
laddstakar.” Därpå behagade han befalla, att de icke fingo
ställas upp i linje på krigsmanér.»

Den 3 juli skredo ryssarne till undersökning av de fångna
officerarnes bagage. Det blev stor skandal, när flere förnäma
generaler och andra av befälet befunnos ha, i brist på annat
trävirke, gjort sig bord och sängar av Guds moders, apost-
larnes och andra helgons bilder, tagna från ryssarne. Ja
somliga hade ej ens aktat för rov att förvandla dem till
schackbräden. När tsaren fick se detta, fällde han ymniga
tårar. Han och hans följe började buga och korsa sig för de
heliga bilderna samt kyssa dem.

Följande dag fingo fångarne avmarschera till Pultava.
Där måste de gå förödmjukelsens väg fram genom dubbla
led av ryska trupper. Den förut nämnda ryska dagboken
uppehåller sig med särskilt välbehag vid skildringen av
svenskarnes marsch förbi kalmuckerna, som i raseri sleto
