KARL XII:S FÄRD FRÅN PEREVOLOTJNA TILL BENDER. 765

jade det bli hög tid. Kort därefter kommo emellertid bå-
tarna, och svenskarne voro ej sena att stiga ombord.

Med spänning hade flyktingarne på flodens andra strand
avvaktat utgången av Poniatowskis besök hos paschan. Och
spänningen berodde ej blott på att fienden när som helst kunde
vara över dem, utan också på att de voro svårt ansatta av
hunger. Den 6 juli på aftonen kommo enligt Agrells berät-
telse några turkar över och hade »litet bröd med sig, det de
sålde åt det hungriga folket, av vilka mången icke smakat
något Guds lån på denna sidan Dnjeperen; och kunde man för
en dukat intet få så mycket, som en mättade sig med. Jag
var så lyckelig, att jag hade någre stycken skorpor uti min
kappsäck med mig, som jag tagit uti en uppslagen bröd-
vagn på marschen mellan Pultava och Dnjeperen. Av dem
bestod jag mig en halv om dagen, varmed jag gjorde kallskål
uti dambarna på ödemarken.

Den 7 kommo ock turkar med bröd men icke att det för-
slog utan var ännu så dyrt, att det knappt kunde betalas.»

Alla svenskar hade ännu ej kommit över floden, då ryska
trupper blevo synliga. De hunno också att hugga ned eller
tillfångataga ett par hundra av flyktingarne. Det är Ponia-
towskis nit, man har att tacka för att Karl XII ej ändå till
sist blev ryssarnes fånge.

Vid Otjakov blev det äntligen slut på hunger och törst.
Här fingo de våra köpa allehanda förnödenheter, såsom får-
kött, höns, bröd, vin och vatten.

Medan Karl XII uppehöll sig i trakten av Otjakov, kom
ett ilbud från Konstantinopel med svar på paschans förfrå-
gan, hur han skulle behandla svenske konungen. Sultanens
befallning gick ut på att paschan »strax skulle utan något
uppehåll eller dröjsmål konungen utav Sverige med sitt med-
följe emottaga och bevisa Hans kungl. Maj:t den respektive
ära och reputation, likasåsom vore Hans kejserliga Maj:t
Soliman Sultan själv i sin egen höga person där ankommen»
— så citerar Norsbergh. »Och var kommendanten därhos
befalld att låta Hans kungl. Maj:t bliva convojerad och
beledsagad väl och lyckeligen fram till gränsfästningen sta-
den Bender.»

Paschan fick nu brått med att skynda ut till Karl XII:s
läger och meddela honom sultanens befallning. »Då turkarne
